Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - Ådalsrapporten och åtalen - Krisen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 311
att fackföreningarna åtogo sig att »ansvara» härför? Ansvaret i ordets
verkliga mening var hans, och dess börda blir icke lättare därför att det icke
kom till ytterligare våld mot person och egendom utan stannade vid sådana
manifestationer av statsmaktens förnedring som den groteska bojkotten
mot bagaren, som levererat trupperna bröd. Icke heller är det lagligheten av
länsstyrelsens arbetsförbud för de arbetsvilliga eller av dessas deportation
ur länet, som nu är under prövning. Åtalet grundas blott på att
landshövdingen icke personligen infunnit sig i Lunde. Vi hava ingen anledning att
frångå den i denna tidskrift förut uttalade åsikten, att ett sådant steg i
och för sig varit vad man kunnat begära av Konungens bef allningshavande.
Men då kommissionen förmenar, att landshövdingens blotta närvaro skulle
varit ägnad att inverka lugnande på stämningen, har man skäl att ställa
sig tvivlande. Sådan hans uppfattning av sin plikt framträder i den
bekanta förklaringen till J. O. angående arbetsförbudet, måste man fastmera
befara, att om han utövat befälet över ordningsmakten i Lunde, en ännu
långt mera upprörande katastrof inträffat. Men i så fall kan åtalet icke
sägas rikta sig mot det allvarligaste av vad han låtit komma sig till last.
Påtagligen har regeringen icke heller ansett det nödigt att avvakta
domstolens utslag. Men under sådana omständigheter hade det varit dess
skyldighet att själv på kortare tid än nära fyra månader fatta ståndpunkt till
frågan, huruvida Kungl. Maj: t var betjänt med sin bef allningshavande i
Västernorrlands län. Att förse landshövdingestolen med ordinarie
innehavare borde också ha varit betydligt mera brådskande än att förse
landshövding Stenström med en annan ordinarie tjänst.
Den rätt, som grundlagen ger Konungen att entlediga en
förtroendeämbetsman, när rikets tjänst det kräver, fanns det fullgod anledning att
taga i bruk samma dag som landshövdingen, i strid mot regeringens
offentligt tillkännagivna intentioner, avlägsnade trupperna från oroshärden. Om
så skett, och om aktionen mot övriga ämbetsmän följts av åtgärder, ägnade
att för var man ådagalägga en fast vilja att rensa upp med det
kommunistiska uppviglingsarbetet, skulle icke handläggningen av Ådalsaffären på
högsta ort fått den prägel av otymplighet och ansvarsrädsla, som nu måste
sägas karakterisera den, väsentligen på grund av en från början skev
uppställning av problemet.
I den nu pågående krisen i England kan man urskilja tre
stadier. Den började som en kris inom statsfinanserna, vilken
ett ögonblick hotade att framkalla allmänt kaos på penningmarknaden ej
blott för England utan även för alla de länder, vilka betraktat London
som ett världsmarknadens clearing house och räknat upprätthållandet av
pundvalutans stabilitet som en av de få fasta punkterna på det finansiella
området, en klippa mitt i depressionens svallande hav. Ur detta de engelska
finansernas nödläge framgick krisens andra stadium:
arbetarpartiministären MacDonald föll sönder, en s. k. »nationell regering» bildades, ett
överväldigande flertal inom arbetarpartiet övergick under Hendersons ledning
i oppositionsställning mot den nya regeringen, och »flykten från pundet»
upphörde, sedan den nya regeringen träffat avtal om krediter till
betryggande omfång med bankvärlden i Frankrike och Förenta Staterna. Till
Krisen i
England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
