Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - Läroverkslärarnas lönefråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 DAGENS FRÅGOR
ende på att kommitténs arbete låg nere någon tid efter det
skolkommissionens betänkande publicerats våren 1922. I kommitténs förslag blevo
lektorerna placerade i B 17, adjunkterna i B 14 b, en föreslagen ny
lönegrad mellan B 14 och B 15. Kommittén tillägger dock, att, för den
händelse en dylik nybildad lönegrad ur löneteknisk synpunkt anses olämplig,
flera skäl tala för adjunkternas placering i 15: e lönegraden.
Styrelsen för Läroverkslärarnas riksförbund avgav l juli 1924 ett
yttrande över förslaget. Däri påyrkades adjunkternas placering i 15: e
lönegraden framför allt med hänsyn därtill, att den relation mellan lektors
och adjunkts lön, som fastställdes 1918, skulle bibehållas: adjunkts slutlön
— lektors begynnelselön. I yttrandet påpekas också, att mer än hälften av
undervisningen på gymnasiet bestrides av adjunkter, att adjunkterna först
mycket sent erhålla ordinarie beställning (i medeltal vid 36 års ålder —
dock har medelåldern för nyutnämnd adjunkt år 1930 stigit till 39,r> år)
samt att adjunktsbefattningarna praktiskt sett äro slutbefattningar, då
be-fordringsmöjligheterna äro ytterst små.
Några månader senare avgav skolöverstyrelsen sitt yttrande, i vilket den
förklarade sig förhindrad att förorda adjunkternas placering i 15: e
lönegraden. Visserligen ansåg överstyrelsen goda grunder föreligga för en
dylik placering, men det förhållandet, att vissa förutvarande
andragrads-tjänstemän, vilka tidigare ställts före adjunkterna i lönesystemet, fått sin
plats i 15: de lönegraden, syntes dock närmast motivera adjunkternas
placering i 14 b.
Någon proposition om lönereglering blev icke avlämnad till 1925 års
riksdag. Man ville avvakta omorganisationens genomförande, och för övrigt
hade man det statsfinansiella läget, lågkonjunktur och depression att
motivera dröjsmålet med.
Vid denna tid uppkom även tanken på att inarbeta dyrtidstilläggen för
de statsanställda i de fasta lönerna och därmed samtidigt genomföra en
lönereglering för de befattningshavare, som ännu väntade på en sådan. 1927
års riksdag motsatte sig dyrtidstilläggens avveckling, och därmed blev
lärarnas lönefråga ytterligare undanskjuten. Stora hade de hinder varit, som
stått i vägen för en lösning av lönefrågan. Ett sådant hinder var den
förestående omorganisationen, ett annat, det statsfinansiella läget, Det förra
var nu undanröjt genom 1927 års riksdags beslut, och vad det andra
beträffar, visade åtminstone 1928 års statsverksproposition en synnerligen
gynnsam riksstat. Men nu hade i stället ett nytt hinder rests i vägen,
dyrtidstilläggens avveckling. Att läroverkslärarnas lönefråga ställdes i
ovillkorligt samband med en avveckling av dyrtidstilläggen, måste väl betecknas
såsom obilligt och orättvist, då ett dylikt villkor ej förutsatts för lösningen
av lönefrågan för övriga statsanställda.
Följande är, i juni 1928, tillsattes en ny lönekommitté, vars 2: dra sektion
fick skolorna på sin lott. Enligt departementschefens diktamen borde
arbetet bedrivas så, att resultatet därav »om möjligt» kunde föreläggas 1930
års riksdag. Den 29 juli 1930 var förslaget färdigt. Lektor placerades i
27:e lönegraden (motsvarande B 17 enligt den förra löneplanen), adjunkt i
23:e (motsvarande B 14 b), manlig extra ordinarie lärare i 21, manlig
folkskollärare i 15 o. s. v. Adjunkternas låga placering motiverades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
