Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - Läroverkslärarnas lönefråga - En fascistseger i konflikten med Vatikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 DAGENS FRÅGOR
hållanden funnes tillgång på väl kvalificerade lärarekrafter. Samma
synpunkter framfördes f. ö. av skolöverstyrelsen redan 1924. I förbigående
må påpekas, att detta även rent siffermässigt är en sanning med
modifikation. Vissa ämneskombinationer locka ett förvånande ringa antal sökande:
en adjunktur i svenska och tyska vid Katarina realskola i Stockholm två,
en adjunktur i svenska och latin vid Linköpings läroverk två, en adjunktur
i svenska, tyska och engelska vid Karlstads läroverk tre, för att icke tala
om svårigheten att besätta såväl lektorat som adjunktur er vid våra
nordligast belägna läroverk. Härtill kommer dock, att många av dem som söka
sig in på lärarebanan torde göra detta endast och allenast därför att det
är deras enda möjlighet, sedan de fullbordat universitetsstudier inom
filosofiska fakulteten: endast sällan står tanken på att bli lärare från början
fullt klart för den unge studenten, och utbildningen planlägges
huvudsakligen med hänsyn till hans studieintresse. Många av de akademiker, som
söka lektorat därför att de icke lyckats bli professorer respektive docenter
eller .som söka adjunktur därför att de icke ha råd att fortsätta med
vetenskapligt arbete efter ämbetsexamen, bli säkerligen mycket goda lärare.
Men i och för sig är denna rekryteringsmetod uppenbarligen behäftad med
stora brister. En uppgift, som vederbörande åtar sig av nödtvång och
utan verkligt intresse blir kanske icke alltid så väl skött. Håglöshet och
bristande intresse, kanske även något värre, kunna bli följden om lärarnas
berättigade krav icke tillgodoses. Det är visserligen en truism, men kan
måhända ändock förtjäna att upprepas, att folkuppfostrarens kall är ett
av de största och heligaste i det moderna samhället, och det kan vara värt
ganska stora uppoffringar att söka locka högt kvalificerat folk in på
denna bana. Stränghet i urvalet och frikostighet i ersättningen äro de
enda medlen härtill; men det senare villkoret är nödvändigt, om det förra
skall kunna upprätthållas.
I den konflikt mellan Vatikanen och den
italienska fasciststaten, för vilken i Svensk
Tidskrifts senaste nummer redogjordes, har Mussolini segrat över Pius XI,
visserligen ej över hela linjen, men i alla händelser på väsentliga delar av
det omtvistade området. Konflikten kulminerade, när italienska regeringen
upplöste de katolska ungdomsorganisationerna och påven i en
tempera-mentsfullt avfattad encyklika sade sitt hjärtas mening om fascismens
»hedniska» dyrkan av staten på individens och familjens bekostnad och dess
lika okristna omfattande av en stridslysten kraftmoral. I fascistpressen
svarades då med enstaka yrkanden på uppsägning av konkordatet, och
från Vatikanen närstående håll antyddes, att i så fall hela Låter
anfördraget om Vatikanstaden kunde komma att gå samma väg. Emellertid
tystade Mussolini sina mest hetlevrade ivrare inom pressen, och snart nog
befunnos konfidentiella medlingsförsök vara i full gång. De inleddes av
en jesuitpräst, pater Tacclii-Venturi, personlig vän till il Duce och även
tidigare anlitad vid utjämning av konflikttillbud mellan Vatikanen och
Palazzo Venezia, Sedan han banat vägen, följde officiella förhandlingar
mellan påvliga statssekreteraren kardinal Pacelli och italienska sändebudet
vid Vatikanen greve Vacchi, och den 2 september undertecknades dem
En fascistseger i
konflikten med Vatikanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
