Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - En fascistseger i konflikten med Vatikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan ett slags stilleståndsavtal i tre artiklar, som innebar en uppgörelse
i fråga om de praktiskt föreliggande tvistefrågorna men försiktigt
förbigick den därbakom liggande principiella motsatsen i grundåskådning
mellan de båda påvarna. Det uppges nu i Roms katolska kretsar, att den
sålunda åstadkomna uppgörelsen skall snart manifesteras utåt genom det
besök av Mussolini i Vatikanen, vilket ända sedan 1929 tid efter annan
bebådats men hittills ej gått av stapeln.
Uppgörelseavtalet förutsätter ett italienskt återtagande av dekretet om
de katolska ungdomsföreningarnas upplösning, och denna åtgärd företogs
genom en ensidig statshandling ett par dagar före avtalets undertecknande.
Men enligt avtalet pålades hela organisationen Azione Cattolica och dess
ungdomsföreningar en lång rad inskränkande bestämmelser. Sålunda
förklarades inledningsvis Azione Cattolica Italiana för en »väsentligt
stiftsenligt» organiserad sammanslutning, direkt beroende av biskoparna, vilka
äga att välja dess kyrkliga och lekmannaledare. Redan under konfliktens
första stadium hade påven genom ensidigt beslut vidtagit denna ändring i
förbundets organisation, men nu blev den avtalsmässigt stadgad, och det
bör erinras om att enligt konkordatets artikel 20 biskoparna före sitt
ämbetstillträde skola svära trohetsed till italienska staten. Vidare fastslås i
avtalet, att till ledare för Azione Cattolica för framtiden ej skola få utses
personer, som förut tillhört mot fascistregimen fientliga partier.
Organisationens lokala filialers flagga skall vara nationalflaggan — en och annan
lokalorganisation tyckes ha demonstrerat genom att hissa påveflaggan. Den
skall vidare — såsom i allmänna ordalag redan avtalats i konkordatet —
ej syssla med politisk verksamhet och får i enlighet därmed ej i sitt
program upptaga bildandet av fackföreningar eller liknande yrkesförbund.
Detta förbud sammanhänger med fascistiska farhågor för uppkomsten av
en med statens fackförbund konkurrerande katolsk fackföreningsrörelse.
Det konstateras vidare, att dess nu i en lag av 3 april 1926 erkända »inre
yrkessektioner» bildats för »uteslutande andliga och religiösa syften» och
ämna för framtiden arbeta för att de juridiskt erkända fackföreningarna
bättre skola motsvara principen om samarbete mellan klasserna och i
allmänhet de sociala och nationella syftemål, som staten i ett katolskt land
strävar att uppnå. Häri ligger väl ett slags förbund mellan kyrka och
stat mot irreligiösa klasskampsorganisationer.
Till sist följer i avtalet en serie nya regler för de av staten nu åter
tillåtna katolska ungdomsorganisationerna. Dem har ju förnämligast
kampen gällt, och den har därför ej utan fog betecknats som »en strid om den
italienska ungdomens själ». Till en början ändras dessa föreningars namn
från »katolsk ungdom» till »Azione Cattolicas ungdomsorganisationer».
Därmed antydes, att de ej få betraktas som något slags konkurrenter och
fiender till den fascistiska »Balillan». Staten, som numera åter tillåtit
dem, medger nu ytterligare, att de få behålla egna medlemskort och
medlemsmärken, dock »strängt svarande mot deras religiösa syfte»; de skola
samlas under nationalflaggan, även om de därutöver få bibehålla sina egna
»religiösa standar». En viktig eftergift från Vatikanens sida är, att dessa
katolska ungdomsföreningar för framtiden skola »avhålla sig från varje
slags verksamhet av atletisk eller idrottsnatur», varigenom statens monopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
