- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoförsta årgången. 1931 /
321

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Den svenska penningkrisens historia. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN SVENSKA PENNINGKRISENS
HISTORIA


Av Professor ELI F. HECKSCHER

För att få en bakgrund till de dramatiska händelserna inom
det svenska penningväsendet under sistlidne september månad
behöver man ej gå många år tillbaka i tiden. Det räcker med
en hänvisning till Sveriges återgång till guldmyntfot den 1 april
1924. Och t. o. m. i fråga om en så pass närliggande händelse
kan man inskränka sig till att framhålla vad den icke innebar.

Den innebar icke att binda det svenska penningväsendet vid
en guldparitet eller ett utlandsvärde som låg för högt att
motsvara kronans köpkraft. Under hela tiden fram till 1929 fanns
det ingenting i det svenska näringslivet som gav stöd åt en
sådan uppfattning, medan särdeles mycket tydde på motsatsen.

Det typiska för en alltför hög guldparitet i förhållande till
penningenhetens köpkraft är att exporten har svårt att hålla
jämna steg med importen. Detta är lätt att förklara. Ty vid
en fast guldparitet få köpare och säljare i de bytande länderna
ett oföränderligt antal inhemska penningenheter i utbyte mot
var och en av de utländska; en dollar betingar alltid 3:73
svenska kronor, ett pund sterling 18:16 svenska kronor o. s. v.
Om då priserna i ett visst land stå högt i förhållande till andra
länders priser, omräknade på denna fasta bas — låt oss säga
engelska priser i förhållande till pund-sterlingens
utlandsvärde — så säger det sig nästan självt, att importörer till
England måste göra ovanligt goda affärer och exportörer från
England göra ovanligt dåliga affärer, emedan de förra få in
mycket i förhållande till vad de betala och de andra tvärtom.
En svag köpkraft för ett lands penningenhet, i förhållande till
dess utlandsvärde, kommer därför att verka som en
importpremie och en exportspärr.

All sannolikhet talar för att detta läge var det utmärkande
just för England från dess återgång till guldmyntfot ett år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free