Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7. 6 november
- Brüning och parlamentarismen. Av K. A. Damgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BRÜNING OCH PARLAMENTARISMEN
Av Redaktör K. A. DAMGREN
De senaste faserna i Tyska rikets inrikespolitiska historia
hava med rätta väckt intresse och uppmärksamhet långt utöver
Tysklands gränser och långt utöver det mått, som betingas av
de inretyska stridsfrågornas egen vikt. Rikskansler Brüning
har i själva verket, skrev Times ett par dagar efter
riksregeringens voteringsseger i riksdagen, infört en ny parlamentarisk
teknik. Detta omdöme, fällt från så vittnesgillt håll i den
klassiska parlamentarismens hemland, synes väl rättfärdiga ett
närmare skärskådande av den nya tekniken. Parlamentsstyrets
problem är brännande överallt, där parlamenten överhuvud äga
något verkligt inflytande på statsärendenas handläggning. Det
talas ständigt på nytt om att parlamentarismen råkat in i en
återvändsgränd eller åtminstone i en labyrint. Kan det så högt
prisade tyska föredömet måhända giva någon ledtråd åt dem
som spana efter utvägar?
En varning må genast förutskickas. Regimen Brüning kan
svårligen rätt bedömas utan tillbörligt beaktande av fallets
enastående karaktär. Den är — åtminstone för oss samtida —
intimt förknippad med den nuvarande tyske rikskanslerns
person. Vill man söka förstå Brünings »konstitutionella
diktatur» — termen är hämtad från rubriken till det ovan anförda
uttalandet på ledareplats i Times —, kan man ej hoppa över
kapitlet »Brüning som politiker».
För ungefär två år sedan var d:r Heinrich Brüning ännu
blott en man i ledet i det katolska centrumpartiets
riksdagsgrupp. Han hade 1924 invalts i riksdagen, i slutet av 1929 blev
han ordförande för centrumpartiets riksdagsgrupp, i mars 1930
rikskansler. Det är en ovanlig karriär, men bäraren av denna
karriär är också en ovanlig personlighet.
Det talas i våra dagar mycket, kanske för mycket om den
unga och den gamla generationen och om den mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0336.html
