Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Brüning och parlamentarismen. Av K. A. Damgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUNING OCH PARLAMENTARISMEN 335
miska skäl utan även politiska skäl varit bestämmande för
Youngplanen, är även denna plan ett diktat, och blott för detta
diktat böja vi oss», hade centrumpartiets talesman Briining
yttrat i riksdagen den 12 mars 1930, då han skulle motivera sitt
partis votum för Youngplanen. Och han tillfogade då, att ingen
lättnad för det tyska näringslivet eller den tyska
inrikespolitiken vore möjlig, om man ens några veckor dröjde med att
taga de ekonomiska konsekvenserna av riksdagens beslut att
godkänna Youngplanen. Dessa konsekvenser hette sparsamhet,
och denna sparsamhets syfte var, såsom Briining i samma
riksdagsanförande framhöll, att lägga en ny och bättre grundval
för kommande tyska försök att åvägabringa en
skadestånds-revision.
»Rättvis sparsamhet» skulle man kunna sätta som motto på
Brimings inrikespolitik. Rättvisa betydde för honom som
centrumspolitiker ett rätt avvägande av de bördor, som den
sakligt ofrånkomliga sparsamheten med statens medel måste
innebära för de olika samhällsklassernas del. Det är som
medlare mellan samhällsklasserna, mellan företagare och arbetare,
som centrumpartiet efter kriget och revolutionen fyllt en
historisk uppgift. Denna uppgift övertog Briining i en sällsynt
svår situation. Tysk riksdagspolitik hade efter 1924 alltmer
urartat till kompromissande på skattebetalarens bekostnad. Det
tyska beskattningssystemets egenartade konstruktion, som i
hög grad var ägnat att utplåna de anslagsbeviljandes och än
mer deras väljares förnimmelse av ansvar för anslagens
täckande, gynnade automatiskt varje majoritetsbildning i den
osundaste möjliga finanspolitiks tecken.
Kabinettet Briinings uppgift blev att oförtövat lägga om
statsskeppets roder på sparsamhetskurs. Det visade sig snart,
att riksdagens majoritet vägrade i vändningen. Det blev
omöjligt att få parlamentariskt flertal för de impopulära
sparsam-hetsåtgärderna. Under utnyttjande av den tyska
riksförfatt-ningens formella möjligheter tvingades Briining i detta läge
att utbilda en helt ny politisk teknik. Partierna hade visat sig
oförmögna att bära det positiva ansvaret för den av alla
insiktsfulla kretsar såsom oundviklig erkända finanspolitiken.
Briining sänkte då sina anspråk på den parlamentariska
ansvarsdugligheten och beslöt att i nödfall nöja sig med
riksdagens så att säga negativa medansvar, men att icke släppa
25 — 31686. Svenslc Tidskrift 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
