Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Studentvärnplikten. Av K. E. Gillberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTVÄRNPLIKTEN 339
pliktstiden, argument, som tidens erfarenheter endast ha varit
ägnade att bestyrka. De synpunkter och argument, som
övertygade 1914, ha icke förlorat sin kraft under de gångna 17 åren.
Redan den omständigheten att en sådan man som Karl Staaff
framstår som en moralisk garant för systemet, borde också,
tycker man, avtrubba en del av den radikala kritiken. Givetvis
kan Staaff icke ens misstänkas för att ha lämnat sitt stöd åt
en åtgärd, åt ett förslag, som alldeles skulle strida mot
vedertagna liberala och demokratiska huvudprinciper.
Man är därför närmast en liten smula förvånad över att rätt
ofta mötas av påståendet, att den längre utbildningstiden för
studenterna skulle vara stridande mot rättvisa och — vilket gör
saken än betänkligare — mot demokratiska principer.
»Rättvisan» fordrar, heter det, att studenterna icke på detta
sätt underkastas ett system, som mer eller mindre är att
förlikna vid en progressiv beskattning. Varför skall just en
avlagd högre examen medföra, att värnpliktstiden blir längre?
Den högre examen, som man visserligen icke minst haft statens
medverkan och statliga institutioner att tacka för, kan icke
medföra någon ökad förpliktelse för dem, som begåvats med
denna förmån. Jå, den högre examen är icke ens någon förmån
för den enskilde utan det är staten själv, som uteslutande har
fördelarna. Staten behöver ämbetsmän, lärare o. s. v. Därest
några enskilda ställa sig till förfogande härför, är det närmast
en uppoffring, som väl snarast bör medföra befrielse från
åtminstone värnplikten. Så lyder den vanliga en smula enkla
förkunnelsen sådan man möter den i radikala studentuppsatser
och enklare journalistiska krior.
Är förkunnelsen riktig l Knappast. Man må aldrig så mycket
konstatera tillvaron av ett bildat »proletariat» — det är för
övrigt en oärlighet att använda denna fras i det sammanhanget.
Man måste dock erkänna, att den utbildning, som staten till
rätt stor del kostnadsfritt skänker studenter och »likställda»,
är en förmån, som många eftertrakta. Ingen blir ämbetsman
för att »tjäna» samhället. »Tjänandet» torde för övrigt ha rätt
liten betydelse för dem, som vilja vältra av sig
värnpliktstungan. Skulle det radikala resonemanget vara riktigt, skulle
man t. o. m. riskera, att någon ung man, som låt vara med
tvekan beslutat underkasta sig den rent personliga
uppoffringen att avlägga studentexamen efter en rent förnufts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
