Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Dagens frågor - Den manchuriska frågan och Nationernas Förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 359
tigare politik. Efter allt att döma är det just detta militärparti, som
frambesvurit den nu pågående krisens utbrott, sedan dess tålamod satts
på hårda prov först av kinesiska övergrepp mot koreanska nybyggare och
sedan genom avlivandet av en japansk generalstabskapten, vilken i somras
företog en s. k. »vetenskaplig studieresa» i Manchuriet. Mera dunkel är
den händelse, vilken åberopats som direkt orsak till själva krigsutbrottet.
Enligt japanska uppgifter skulle nämligen reguliära kinesiska trupper
ha den 18 september företagit sig att spränga en del broar och uppriva
spår på den sydmanchuriska järnvägens japanska del. Kineserna neka
härtill, och i brist på opartisk utredning är det omöjligt att avgöra,
huruvida kinesiska trupper, laglösa banditer eller av japanerna anskaffade
provokatörer här varit framme. Resultatet av brosprängningen blev i alla
händelser ett med nästan misstänkt skyndsamhet följande militärt
japanskt ingripande: Manchuriets huvudstad Mukden besattes i likhet med
ett antal andra strategiska punkter av från järnvägszonen i hast
framryckande japanska trupper. De manchuriska myndigheterna kunde intet
åtgöra, delvis till följd av att generalguvernören Chang Hiie-liang, som i
våras vid ett besök i Nanking ådragit sig en svår sjukdom genom
förtärande av bakteriefyllt flodvatten, sedan länge låg under sjukhusvård i
Peking. Han inskränkte sig till att förbjuda allt militärt motstånd, och
Nanki nr eger ingen protesterade i Tokyo samt vädjade, åberopande militär
japansk invasion på kinesiskt område, till Nationernas förbund.
Brosprängningen och invasionen inträffade mitt under det att
förbundets råd och församling voro samlade i Geneve, och förbundet fann sig
plötsligt ställt inför den ömtåliga uppgiften att avstyra ett hotande
ja-panskt-kinesiskt krig. Läget komplicerades ytterligare därigenom att
Japans militäraktion innebar en kränkning ej blott av förbundspakten, som
skall garantera förbundsmedlemsstaternas territoriella integritet, utan även
av Kelloggpakten med dess bannlysande av allt krig och Stillahavsavtalet,
som påfordrar fredliga överläggningar mellan signat ärmakt erna i frågor,
som röra deras kinesiska politik. Tidpunkten för övergreppet uppfattades
dessutom i förbundskretsar som ett bevis på uppenbart trots mot
förbundsbestämmelserna och ett dåligt förebud för den till februari 1932
inkallade avrustningskonferensen. Man ansåg sig nämligen på goda grunder
här lia att göra med ett försök av stormakten Japan att med militärmakt
påtvinga en svagare stat en lösning efter japanska riktlinjer av hela den
manchuriska frågan.
Rådet, vari både Japan och Kina sitta som medlemmar, satte
naturligtvis i gång sitt förbundspaktenliga fredsmaskineri. Japan och Kina
förmanades att ej genom fortsatta militära åtgärder förvärra situationen, och
skygga antydningar gjordes om opartisk internationell utredning. De
tongivande rådsmedlemmarna längtade emellertid hem från Geneve och ville
ogärna bli »kvarsittare» där för den manchuriska frågans skull, och ett
beslut om uppskov med dess behandling till ett nytt sammanträde
genomdrevs utan svårighet. Under tiden förvärrades läget därute i Östern, ej
minst genom japanernas tilltag att från luften bombardera manchuriska
orter, där man ansåg sig ha konstaterat truppsamlingar eller där kinesiska
eller manchuriska trupper ej kunnat eller velat ingripa tillräckligt kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
