Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Dagens frågor - Den manchuriska frågan och Nationernas Förbund - Det ekonomiska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 361
ämnade låta Kina förhandla under militär påtryckning men avböjde
samtidigt att godtaga något bestämt datum för utrymningens slutförande.
Sådant är läget för ögonblicket, och den 16 november kan äggdansen
inom rådet väntas åter börja. Inom Kina har krisen åstadkommit ett
betydelsefullt närmande mellan Nanking och Kanton, och en bebådad
sammanslagning mellan de båda regeringarna skulle måhända kunna leda till
en viss avspänning i Kinas förhållande till Japan och därmed underlätta
folkförbundsrådets fortsatta fredsbemödanden. Förhandlingarna om
regeringssammanslagningen ha nu emellertid tills vidare avbrutits. Under
Ge-néveförhandlingarna har det för övrigt allt tydligare framskymtat, att
brytande av Kinas motstånd mot anläggandet av en järnväg från
Sungari-dalen i hjärtat av Manchuriet till koreansk hamn hör till Japans närmast
liggande syftemål i dess ihärdiga strävanden för en faktiskt dominerande
ställning i Manchuriet.
Den gångna sommarens och höstens händelser ha
givit intressanta belägg för vilket intimt samband
som numera råder mellan de ekonomiska företeelserna i olika länder. De
orsakssammanhang, som ledde till att den engelska penningkrisen blev
akut, kunna med tämlig säkerhet spåras tillbaka till händelserna i
Österrike i maj månad detta år. Det var vid denna tidpunkt meddelandet kom,
att den gamla och ansedda Österreichische Credit Anstalt, av vilken
ungefär två tredjedelar av Österrikes industri anses vara beroende, lidit sådana
förluster att bankens fonder kunde anses praktiskt taget förbrukade.
Denna nyhet framkallade en stark påfrestning på den österrikiska
valutan till följd av utländska kredituppsägningar och det var endast genom
statligt ingripande till bankens sanering och genom de utländska
centralbankernas kraftiga stöd till den österrikiska nationalbanken, som
ställningen kunde nödtorftigt repareras.
Ehuru de tyska bankerna icke i högre grad voro engagerade i Österrike
syntes emellertid händelserna i Wien inverka på utlandets förtroende till
Tyskland. Den inrepolitiska situationen i Tyskland var oviss, budgeten
hotade att visa ett betydande underskott och för att täcka detta utfärdade
regeringen i början av juni en nödförordning innebärande
utgiftsnedskärningar och skattehöjningar. Vetskapen om storleken av den tyska
upplåningen utomlands, vilken i fråga om långa lån enbart från U. S. A.
beräknades uppgå till 3,s miljarder dollars och i korta lån från utlandet
i sin helhet till c:a 11 miljarder riksmark, jämte minnet av riksmarkens
katastrofala fall under åren fram till 1924 gjorde sitt till att oroa
fordringsägarna. Tilldragelserna i Wien blevo därför en impuls, som bragte
stenen i rullning. Den närmaste följden blev kredituppsägningar samt
tysk kapitalflykt till utlandet. På en månad förlorade Reichsbank över l
miljard mark i guld och utländska valutor. Det var tydligt att
riksmarkens stabilitet var allvarligt hotad. I denna situation ingrep Hoover med
sitt förslag om skadeståndsmoratorium, vilket tycktes medföra en
omedelbar lättnad. Till följd av den oro, som uppstod genom Frankrikes
obenägenhet att utan villkor ansluta sig till förslaget, fortsatte emellertid
kredituppsägningarna, Darmstädter Bank nödgades inställa betalningarna
Det ekonomiska
läget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
