Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Dagens frågor - Det ekonomiska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 DAGENS FRÅGOR
den 13 juli, och i samband därmed stängdes de tyska bankerna under två
dagar. Sedan åtskilliga inre stabiliseringsåtgärder vidtagits och stränga
valutarestriktioner genomförts, genom vilka senare ett faktiskt moratorium
gentemot utlandet skapades, inleddes förhandlingar med de utländska
fordringsägarna om avslutande av s. k. Stillhalteavtal, innebärande att de
utländska krediterna tillsvidare skulle få kvarstå. Dessa förhandlingar ledde
i slutet av augusti till ett avtal om krediternas utsträckande över
ytterligare sex månader. Den kommitté, som tillsattes som en följd av den
stora konferensen i London i slutet av juli, med uppdrag att studera
Tysklands kreditbehov och möjligheterna att konvertera de korta krediterna i
långa lån, publicerade den 20 augusti ett i detta sammanhang mycket
intressant utlåtande. Kommittén beräknade att under detta års sju första
månader genom återtagande av krediter, genom utländska försäljningar av
tyska värdepapper till Tyskland och genom tyska investeringar utomlands,
icke mindre än omkring 3,5 miljarder mark drogos ur Tyskland, varigenom
givetvis krisen påskyndades. Kommitténs slutsats var att Tysklands
situation skulle förbli i högsta grad ansträngd ända tills åtminstone en del av
det sålunda förlorade kapitalet remplacerats. Genom de ovannämnda av
Tyskland vidtagna åtgärderna syntes emellertid den allvarligaste faran för
ett sammanbrott vara avvärjd, men den tyska krisen fick snart ödesdigra
återverkningar på det engelska pundets ställning.
I London funnos stora utländska tillgodohavanden i korta pengar och
det var känt att dessa medel av engelsmännen i sin tur i betydande
utsträckning utlånats till Tyskland. När genom de tyska åtgärderna en stor
del av de utländska krediterna till Tyskland blevo faktiskt fastlåsta,
framkallade detta en stark oro även hos Englands utländska fordringsägare,
vilka i stor omfattning började taga hem sina tillgodohavanden. Detta
resulterade i stora guldförluster för Bank of England, och den stödkredit,
som banken den l augusti erhöll å 50 miljoner pund från Banque de
France och Federal Reserve bankerna, förbrukades ävenledes hastigt. Vid
denna tid publicerades också ett utlåtande av en parlamentskommitté, som
förutsade en brist i nästa års budget på 120 miljoner pund. I denna
situation framstod en sanering av statsfinanserna som nödvändig, men då den
sittande arbetareregeringen vägrade att gå med på bl. a. den härför
erforderliga nedskärningen av arbetslöshetsunderstöden, blev följden bildandet
av den nationella samlingsregeringen under MacDonalds ledning. Den nya
regeringen lyckades omedelbart erhålla ytterligare stödkrediter på
sammanlagt 400 miljoner dollars och deklarerade sin avsikt att snarast stabilisera
budgeten. Trots detta fortsatte emellertid kapitalutströmningen, som
sammanlagt beräknades till nära l miljard dollars och det återstod ej annat
val än att suspendera guldinlösen. Den djupast liggande orsaken till
Englands svårigheter torde vara den allt mer framträdande bristen på
jämvikt i handeln med utlandet. De engelska produkternas bristande
konkurrenskraft på världsmarknaden har så allvarligt påverkat landets
betalningsbalans att Londons ställning som världens finanscentrum betänkligt
rubbats. Att närmare ingå på orsakerna härtill skulle emellertid föra för
långt.
Englands övergivande av guldmyntfoteri gjorde ställningen utomordent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
