Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Englands val. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 GEOEG ANDEÉN
en oerhörd omfattning och svårt belastat näringslivet samt
statens och kommunernas finanser. Skatterna ha blivit kanske
de högsta i Europa; nära Vs av inkomsterna ha gått till skatter.
Sparsamhet är ju sällan en populär politik i demokratiska
stater och för socialdemokrater är den hart när en synd, som icke
kan förlåtas. Egendomskonfiskation i beskattningens legitima
former synes dem ofta vara ett milt sätt att avfärda det
borgerliga samhället. Partierna och deras kandidater ha tävlat
med varandra — icke som i gångna omoraliska tider med mutor
på egen bekostnad — utan med vallöften på det allmännas.
Alla rekord slogos väl av de engelska socialdemokraternas
valprogram 1929; enligt Mr. Snowdens beräkningar skulle dess
förverkligande ha kostat l miljard £. Detta »valfläsk» har blivit
oerhört betungande för det engelska samhället. Särskilt dyrbar
har arbetslöshetsförsäkringen blivit, framför allt sedan
arbetslösheten fått en allt större omfattning och de individuella
bidragen till de arbetslösa blivit allt högre. Eedan
skattkammarens utgifter för arbetslöshetsförsäkringen torde innevarande
budgetsår uppgå till 100 miljoner £. Men så hade också i sept.
i år bidragen till arbetslösa personer fått sitt realvärde ökat
sedan 1924 med 36 %.
Sedan valen 1929 har England haft en »fruktbärande
vänstersamverkan». Med sina 287 av underhusets 615 mandat har den
socialdemokratiska regeringen väl representerat det största
partiet men icke haft någon majoritet. Den har varit »a ministry
ön sufferance»; den har varit beroende av Lloyd George som
vågmästare. Denne politiker är väl beredd nästan till allt —
utom till något så fantasilöst som sparsamhet.
Eegeringens minoritetsställning har skapat irritation i alla
politiska läger och de aktuella frågornas djupa allvar har
utlöst splittringstendenser i alla partier. Inom arbetarpartiet har
en vänsterriktning under Maxton anklagat regeringen för en
alltför ljum socialism, medan en nationalistisk riktning under
Mosley kritiserat ministärens politik såsom alltför litet
konstruktiv, alltför rådvill och alltför beskedlig mot främmande
makters tull- och krigsskuldspolitik. Mosleys nya parti har
’ emellertid — för att tala med Times — »proved more irritating
than dangerous and threatens to become merely amusing»
(Vs 31). Under valkampanjen kunde Mosley upptaga
inträdesavgifter vid sina möten och pressens kåsörer diskuterade, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
