Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Englands val. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 GEORG ANDRÉN
skulle återvända till arbetarpartiet, jå, han skulle åter bli dess
ledare, trodde han. Thomas åter förklarade, att det i det
offentliga livet alltid kom en tidpunkt, då det nationella intresset
måste gå före allting annat. Att träda tillbaka endast därför
att impopulära åtgärder äro nödvändiga, anstår ynkryggar men
icke statsmän, var hans avskedshälsning till de avgångna
ministrarna. Så tvingades män som MacDonald, Snowden och
Thomas att till det yttersta bekämpa det parti, vars öden de
följt och skapat som få andra. MacDonald bevarade ännu i den
hetaste striden den personliga charm och det politiska mod,
som präglar hans genius och som han icke minst visade, när
han 1914 avrådde kriget mot Tyskland. Thomas visade ånyo
den kloka behärskning och självständighet, som 1926 hade lett
honom i hans fåfänga kamp mot fackföreningarnas olyckliga
krav på en storstrejk.
Så kom valdagen. Daily Express gissade på en majoritet för
regeringsblocket på 198—201 mandat; de ojämna talen skulle
väl göra intryck av en särdeles välunderrättad vederhäftighet.
Den liberala Manchester Guardian gissade på en
regeringsseger med omkring 175 mandat. Det blev i stället en
regeringsmajoritet med 499 rösters övertag över oppositionen. De
konservativa hade för egen del tagit 471 mandat och därmed
en självständig majoritet inom det nya underhuset. Inom
överhuset ha de konservativa en säker majoritet närhelst de önska
det. Oppositionen var reducerad till en ringa hop och berövad
sina ledare, som antingen övergått till regeringssidan eller
också blivit utslagna i valkampanjen. F. ö. kan i fråga om
valresultaten hänvisas till en redogörelse i föregående
nummer av denna tidskrift (s. 354 ff.).
Under en tid av fara har den engelska valmanskåren skänkt
de konservativa sitt förtroende. »Safety first» har varit den
tanke eller den instinkt, som bestämt det engelska folket, när
det till det yttersta reagerat mot socialdemokratiens
ekonomiskt och socialt vågsamma experimentpolitik med dess föga
lockande utsikter av en statsfmansiellt oförsvarlig socialpolitik,
av en för den enskildes frihet alltmera besvärande statskontroll
och av ett för den ekonomiska företagsamheten olidligt
socialiseringshot. För det borgerliga Europa är det en glädjande
händelse, att de borgerliga stärkt sina positioner på en så
betydelsefull punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
