Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - En politisk frälsningsarmé. Av Erik Arrhén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför andra, som tillkommit under senare år. Dem har
Hitler tillägnat sin bok, »Mein Kampf», och på en minnestavla
av marmor i »Das braune Haus» i München bevaras deras
namn i guldskrift.
Det må redan i detta sammanhang erinras om, att Adolf
Hitler har denna upplevelse bakom sig. Av skadan blir man
vis, om man förut varit klok. Ledaren av den
nationalsocialistiska rörelsen kan bygga på erfarenheten av, att en »kupp»
har stora utsikter att misslyckas, om den ej är väl förberedd
i alla sina detaljer. »Detaljerna» betyda bl. a., att man
otvivelaktigt måste ha huvudmassan av folket bakom sig, innan
man går till attack. Därmed var en omväg, fylld av
vedermödor, anvisad. Men Hitler gick med frejdigt mod till verket.
Framstegen voro till en början icke stora. Frontförklaringen
mot Versaillesfreden, som i dessa dagar samlat skaror på tusen
och åter tusen Hitlerväljare, skapade i maj och december 1924
ett starkt tysknationellt parti med 105, respektive 111 platser
i parlamentet. Hitlers läror hade ännu ej trängt ut till folket.
Vid valet i maj 1928 erhöllo nationalsocialisterna 12 platser i
riksdagen. I september 1930 sprang denna siffra plötsligt upp
till 107, den stora sensationen i fjolårets politiska liv i Europa.
Vad var orsaken?
Helt säkert låg det en stor sanning i den talares ord, som
under den tyska riksdagens session i oktober i fjol härledde
nationalsocialismens framgångar ur det ekonomiska krisläget.
Det var den tyska medelklassen, lojalt patriotisk och offervillig
ända till pantförskrivning av fast egendom, ja, familjesmycken
under världskrigets hårda år, som förlorat sina besparingar
i inflationskrisen fram mot 1923, vilken hållit på den ena hästen
efter den andra i det politiska spelet men aldrig sett något
resultat, det var denna medelklass, som hösten 1930 blev
desperat. Den kände sig utplundrad, bedragen och desillusionerad.
Den var allt fortfarande varmt patriotisk, den vårdade ännu
stora och stolta traditioner men den såg, att dessa ej längre
stodo högt i kurs hos de maktägande. Den röda terrorn på
arbetsplatserna hade under de sista åren skärpts, i
byråkratiens högborg, som ansenligt vuxit under vänsterregimernas
omsorger, trängdes republikens gamla och unga garden men
borgarklassen och dess växande söner mötte motstånd under
sina försök att få del av välfägnaden. Studentproletariatet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
