Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Litteratur - Böcker om Nathan Söderblom. Av Torsten Ysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 399
Den ekumeniska horisonten uppdrages för läsaren av tvenne, var för sig
eminent sakkunniga män, prof. K. B. Westman i Hågkomster och
livsintryck, och domprost Y. Brilioth i sammelverket. Ekumeniken skulle tjäna
på om dessa- uppsatser spredos i särtryck. Stora delar av allmänheten äro
oerhört imponerade av det internationella kristna enhetsverket och oerhört
okunniga om dess verkliga innebörd. Även bildade svenskar, vilka kanske
hört nog så många föredrag om de ekumeniska strävandena, skulle
sannolikt sväva på målet om de sattes i tentamen för att redogöra för det
konkreta, fixerade målet för ekumeniken. Dessutom äro vi svenskar ännu så
länge litet insulära och ha, då vi höra om internationella personligheter och
förhållanden en känsla av att umgås utan att vara ordentligt presenterade.
I förutnämnda uppsatser får man en klar framställning av det ekumeniska
arbetet från dess begynnelse, samtidigt som man får bestyrkt vilken roll
Söderblom rent personligt spelat i detta verk.
En enande länk mellan dessa olika uppsatser om religionshistorien,
teologien och ekumeniken är Gr. Dahlquists artikel om ärkebiskop Söderblom
och missionen. Den är rik på synpunkter, obeaktade fakta och
primäriakttagelser.
G. Lizell, Bengt Jonzon och Manfred Björkquist skildra Söderblom som
kyrkoman. Domprost Lizell analyserar i förbigående den Söderblomska
predikotypen och anlägger en intressant synpunkt på det personligt
ens-artade i Söderbloms talekonst. För det kyrkliga talandet har Söderblom
själv givit ett program vid ett prästmöte, där han höll föredrag om
predikan med utgångspunkt från det chockant lämpliga bibelordet: »Det var
prat, prat, prat. Det var gnat, gnat, gnat — lite här och lite där.» Man
kan sannerligen icke beskylla honom själv för någondera försyndelsen.
Lizell finner hemligheten i hans talareförmåga däri, att han alltid avgav en
bekännelse, ett mänskligt, äkta, personligt vittnesbörd.
Det hemlighetsfullt fängslande, glänsande och på samma gång vinnande
vid ärkebiskopens framträdande betygas med minnen och ur akter även av
Jonzon och Björkquist, liksom av ett flertal författare i Hågkomster.
Jonzon har inmutat en guldgruva åt forskningen genom sina rika och
utförliga citat ur visitationsprotokollen i Uppsala Domkapitels arkiv.
Andree påpekar i sin biografi att dessa visitationer ofta förlöpte efter ett
bestämt program. Söderblom ansträngde sig aldrig att variera det. Samma
akter, samma situationer, delvis även samma ord och vändningar kommo
åter, som epiteten i gamla goda folkdikter. Överraskningar blev det nog av
ändå. Därför sörjde hans egen outtömliga spiritualitet och växlande lokala
förhållanden.
Vid dessa resor ute bland herremän och allmoge i församlingarne fick
Nathan Söderblom användning för alla strängarne på sitt instrument. Han
använde dem också slösande. Det finns väl knappast någon svensk, vars
vardagsfärd är så kringspunnen av anekdoter som Söderbloms. Bengt
Jonzon och Tor Andras ha liksom Olle Nystedt kontrollerat och tillvaratagit
en rik skörd av dem. Det ligger sol över dem alla. Man förnimmer något
av det som en undersam främling trodde sig ha funnit som det största hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
