Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Dagens frågor - Riksdagens arbetsformer. Av G. A. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 DAGENS FRÅGOR
kommitté, som varit sammansatt av ett antal riksdagsmän med erfarenhet
från olika riksdagsutskott.
Kommittén har främst såsom betydande brister i riksdagens
arbetsorganisation framhävt anhopningen av ärenden mot riksdagssessionens slut och
splittringen i budgetbehandlingen, vilket ock den politiskt intresserade
»lekmannen» haft på känn. Därtill har den påpekat de tillfälliga utskottens
olämplighet samt bl. a, övervägt, huruvida en förändring av ärendenas
behandling i kamrarna och en begränsning av riksdagens arbetsmaterial kunde
bidraga till ett effektivare riksdagsarbete. Med en dylik utgångspunkt är
det tämligen naturligt, att kommittén i första hand undersöker
reformmöjligheterna hos det nuvarande utskottsväsendet.
De tillfälliga utskotten skola enligt kommitténs förslag praktiskt taget
avskaffas, och de ärenden, som tidigare hänvisats till dessa, skola
hädanefter överlämnas till de ständiga utskott, till vilka dessa frågor materiellt
höra. En dylik uppdelning av de tillfälliga utskottens hittillsvarande
arbetsmaterial är säkerligen att föredraga framför ett sammanförande av
dessa heterogena frågor till ett eller ett par nyinrättade ständiga utskott.
Erfarenheterna från det 1866 avskaffade gamla allm. besvärsutskottet synas
ej varit sådana, att ett återupplivande i en eller annan form av detta kan
vara lockande. Men även vid slopandet av de tillfälliga utskotten,
besvärsutskottets ersättare, torde det finnas få sörjande både inom och utom riksdagen.
Det utskott, som mest uppmärksammas i kommitténs utredning, är,
naturligt nog, statsutskottet. Med stöd av tabeller, vilkas bevisvärde nog kan
diskuteras, påvisas, att detta levererar väsentligt flera utlåtanden än något
annat utskott och att det alltså har betydligt mera arbete än något av
dessa. Då vidare en stor del av dess betänkanden — och synnerligen
viktiga sådana — avlämnas till kamrarna mycket sent under riksdagssessionen,
kan det finnas anledning att söka lätta utskottets arbete, så att ej dess
arbetsbalans fördröjer riksdagens avslutande. Dessbättre går kommittén
härvid dock ej vidare på den väg, som man slog in på 1909, när man sist
sökte råda bot på statsutskottets överbelastning genom att dela upp dess
arbete på flera utskott. Man föreslår i stället att öka dess personal till 30,
d. v. s. en ökning på 3 personer från vardera kammaren, för att på det
sättet kunna skapa ytterligare en avdelning, en femte, varigenom de andra
avdelningarna kunna avlastas. Likväl måste det beklagas, att kommittén
avstått ifrån tanken att återgiva statsutskottet handläggningen av
jordbruksdepartementets huvudtitel, som 1909 gavs till det nya
jordbruksutskottet. De argument, som kommittén härvid anför, förefalla knappast
övertygande, och man får nästan det intrycket, att den ej heller själv känt
sig överbevisad av sina egna skäl, utan att det i stället varit andra, ej
nämnda, praktiskt politiska bevekelsegrunder, som avhållit den från att
bära hand på jordbruksutskottet.
Förutom denna ökning av statsutskottets arbetskrafter föreslås endast en
del ej allt för betydelsefulla justeringar i de olika budgetutskottens
arbetsområden. I detta sammanhang kan förtjäna påpekas, att den kommunala
skattelagstiftningen flyttats till bevillningsutskottet från
konstitutionsutskottet. Däremot har bevillningsutskottet fått behålla nykterhetslagstift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
