Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Modern konservatism. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN KONSERVATISM
att det i längden kan väntas föra i den önskade riktningen,
och de båda måste alltid behålla en viss kontakt även om
avvikelserna skenbart kunna vara både stora och ofta
förekommande. De skiftande handlingsprogrammen få genom
anslutningen till den fasta åskådningen en viss enhetlighet, som
helst skall sammanfalla med det för partiet verkligt
väsentliga; men däremot — och detta är kärnpunkten i resonemanget
— får åskådningen aldrig låta påverka sig av
handlingsprogrammen. Den måste vara sammanhängande och klar samt
åtminstone potentiellt kunna giva svar på alla de frågor, som
redan äro ställda eller framdeles kunna komma att uppställas
i praktisk politik, medan handlingsprogrammet endast
behöver taga hänsyn till de få, som vid varje särskilt tillfälle äro
aktuella. Åskådningen måste kunna försvaras åt båda hållen,
mot ljumma, ouppriktiga eller egennyttiga anhängare likaväl
som mot hänsynslösa motståndare, under det att programmet
såvitt möjligt måste undvika att stöta någon, som för tillfället
kan vara böjd att medverka till uppnåendet av de
näraliggande mål, för vilka partiet arbetar. Åskådningen bör, ehuru
den naturligtvis i detaljer kan diskuteras, i allt väsentligt
upprätthållas utan överdriven tolerans; partiet däremot skall vara
öppet för alla, som vilja följa dess ledning vid omröstningar
och val.
Nu vill det förefalla, som om de båda refererade författarna
icke närmast avsett att diskutera det svenska
högerpartiets-handlingsprogram, utan i stället velat ge en framställning av
den konservativa åskådningen. I vad mån detta är möjligt
inom den snävt tilltagna ramen för d:r Ljunglunds
framställning, må lämnas därhän; för d:r Hagberg existerade i varje
fall tydligen icke några utrymmessvårigheter, och just den
historiska uppläggningen borde ha givit många tillfällen till
givande diskussion. Också innebära de i referatet anförda
grundsatserna i stort sett en mycket användbar utgångspunkt för
diskussionen: de giva med ett ord problemställningen och tre
allmänna principer — individens frihet, statsmaktens
auktoritet och nationernas självständighet — på vilka det är möjligt
att bygga något större och värdefullare. Men byggnaden får
icke lämnas ofullbordad. Vill man riktigt göra klart för sig,
vilka faror detta kan medföra, är det nog att tänka på, huru
ofta illvilliga för att icke säga ohederliga motståndare söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
