Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Dagens frågor - Den penningpolitiska diskussionen. Av —gh—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 DAGENS FRÅGOR
bakgrund till regeringens programförklaring synes likväl en
sammanfattning av den penningpolitiska diskussionens resultat motiverad.
Beträffande orsakerna till den situation, vilken i september framtvingade
en suspension av sedlarnas guldinlöslighet, råder ej längre någon
ovisshet. Den fullständiga och ingående framställning av förloppet, vilken
framlagts i fil. d:r Karin Kocks bilaga till professor Myrdals bok,
»Sveriges väg genom penningkrisen», torde kunna underskrivas av alla som
tänkt sig in i frågan. Icke heller synes på sakkunnigt håll föreligga andra
skiftningar i uppfattningen om det aktuella lägets innebörd än de som
äro den självklara följden av olikheter i temperament och politisk
orientering. Den ene fäster största avseendet vid svårigheterna på
arbetsmarknaden, den andre vid industriens betryck. Den ene anser läget så allvarligt,
att det påkallar extraordinära åtgärder, den andre menar sig kunna hoppas
på tendenserna till självläkning o. s. v. I sak råder däremot enighet. Icke
heller torde någon vilja opponera mot att det allmänna målet för den
svenska penningpolitiken bestämmes så som det skett t. ex. hos professor
Myrdal: »Produktionen måste hållas i gång och helst positivt lyftas upp
ur den rådande hårda depressionen.» Men därmed är enigheten slut. Är
det möjligt att nå detta mål endast genom varuprisförändringar eller
förutsattes icke, att de penningpolitiska åtgärderna kombineras med rätt
avsevärda lönereduktioner? Realiseras målet ifråga icke bäst genom att
växelkurserna på utlandet stabiliseras genom en återknytning till guldet, och •—
tillägger man — en återknytning vid den gamla pariteten? Slutligen
frågar man, om målets realiserande genom penningpolitiska åtgärder icke
förutsätter en så kraftig förändring av partipriserna, att även
levnadskostnaderna pressas i höjden, och om i så fall levnadskostnadernas relativa
stabilisering ej måste anses betydelsefullare än förbättringen av prisläget i
partihandeln.
Om än dessa frågeställningar alltjämt äga aktualitet i den allmänna
diskussionen, kan man likväl säga, att under höstens lopp
ställningstagandet till dem kommit att präglas av allt större enighet, främst till följd av
ökad insikt i det ekonomiska lägets möjligheter och risker.
Vad först värdet av en återgång till guldmyntfot beträffar, måste detta
anses ringa, så länge ett flertal länder, bland dem några av de viktigaste
avnämarna för våra exportprodukter, bibehålla en fri valuta. Därjämte
har diskussionen varit ägnad att klargöra, att en återgång vid den gamla
pariteten är möjlig endast genom prispressande kreditrestriktioner, vilka i
nuvarande situation skulle allvarligt försämra konjunkturläget inom
landet. Den extrema guldlinjen försvaras också för närvarande typiskt nog
egentligen endast av en grupp praktiker knutna till Kooperativa förbundet
med dess starka importörs- och konsumentintressen.
Önskvärdheten och rimligheten av vissa lönereduktioner förnekas icke ens
på ledande arbetarhåll. När likväl kostnadsminskningen som praktiskt
program i regel fått träda tillbaka för produktprisstegringen, har detta haft
flera orsaker. Dels har man — som utvecklingen visat med rätta —
betvivlat möjligheten att för närvarande kunna ernå någon väsentlig
lönereduktion, dels äro avtalen underkastade omprövning endast på en låt vara
viktig men begränsad del av arbetsmarknaden, där lönerna f. ö. ligga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
