Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Ärftlighetsforskning och rashygien. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04 ERIK NORDENSKIÖLD
derna skiftat, men arbetet med mänsklighetens förbättrande
på naturvetenskaplig väg har inte avstannat, fastän framtiden
nn ter sig åtskilligt dunklare än för ett par människoåldrar
sedan. Tvärtom utföres dagligen ett ihärdigt arbete i detta
syfte, och resultaten därav sammanfattas i större och mindre,
lärdare och lättfattligare verk. En utmärkt handledning i
både vad eugeniken förmått, vad den väntar sig och vad den
inte kan hoppas, har Sveriges allmänhet nyligen erhållit
genom Professor Nils von Hofstens i fjol utgivna verk
»Ärft-lighetslärans grunder, Del II, Människan». Det är närmast med
anledning av detta, som härmed några reflexioner skola
framställas över detta intressanta kapitel av biologiens och
medicinens utveckling i våra dagar.
Då ärftlighetsforskningen i början av vårt århundrade
ge-nom återupptäckten av Mendels dittills glömda metod erhöll
den exakta grundval som tidigare forskning ej kunnat ge den,
låg det i sakens natur, att människosläktet självt skulle med
det snaraste bli föremål för dess undersökningar. Men därvid
funnos mer än vanligt svåra hinder att övervinna. Detta icke
minst på grund av äldre tiders felaktiga begrepp om ärftlighet
överhuvud och särskilt med avseende å egenskapers uppkomst
hos människan. Härom hyste man som bekant de
vidunderligaste föreställningar. Man behöver blott erinra om, vad allt
som kunde hända genom att modern under havandeskapet
»försåg sig» på något, eller huru barnens egenskaper påverkades
av de känslor föräldrarna hyste för varandra. Dylika
vidskepelser gå ju igen i skönlitteraturen ännu på 1880-talet. Mer
vetenskaplig och likväl grundfalsk var tron, att de egenskaper,
goda eller dåliga, som föräldrarna lade sig till med, direkt
ärvdes av barnen och därigenom kunde stegras släkte efter
släkte, en tro, som bl. a. utgör grundvalen för Herbert Spencers
hela samhällsuppfattning. Hela denna tro på att arv i
biologisk mening skulle bestå i direkt överföring av egenskaper från
föräldrarna till avkomman, måste bortarbetas, innan en
verkligt exakt ärftlighetsforskning kunde fås till stånd. Arvet i
biologisk mening vilar enligt vad den moderna
ärftlighetsforskningen funnit, på arvplasmans kontinuitet: avkommans
könsceller härstamma direkt från föräldrarnas könsceller och
därigenom överföras från släktled till släktled de anlag, vilka ge
upphov åt individens egenskaper. Vad som ärves är således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
