- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoandra årgången. 1932 /
60

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Ärftlighetsforskning och rashygien. Av Erik Nordenskiöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 ERIK NORDENSKIÖLD

väsentligen växlat. Den en gång högt beundrade av A. Ketzius
skapade indelningen efter skallens längd och bredd har numera
övergivits som varande »konstlad». I våra dagar har man i
dess ställe infört indelningen i fem europeiska raser, av vilka
den nordiska och östbaltiska förhärska i Östersjöländerna,
medan den dinariska på Balkanhalvön och Medelhavsrasen i
Sydeuropa samt den alpina i Alpländerna från sina respektive
områden ha brett ut sig åt olika håll; den sistnämnda inåt
Mellaneuropa, där den mött den norrifrån komna nordiska
rasen. I motsats till den enkla kranium-index vilar denna
rasindelning på en typbeskrivning, som i sin fulla renhet kan
tillämpas blott i ett fåtal fall. Den nordiska rasen: högväxt,
blond, med långlagd skalle och ansiktsbildning är ju allmännast
här i Skandinavien och därnäst i England och norra Tyskland.
Den har åtnjutit rasbiologernas särskilda gunst och tillskrivits
alla möjliga förträffliga egenskaper; särskilt har man sökt
bevisa, att alla länders både snillen och aristokrater hört dit.
Särskilt i Tyskland har denna raschauvinism firat fullkomliga
orgier och i sin mån burit vittne om den tragiska andliga
splittring, som rått i detta land och som världskrigets olyckliga
följder yttermera stegrat: social förbittring, svikna
storhetsdrömmar och krossade illusioner av alla slag ha i denna
raskänsla sökt tröst i livets bitterhet genom att på grund av
hårfärg och ansiktsbildning se ned på andra individer, som haft
bättre framgång i kampen för tillvaron. Här i Sverige ha dessa
fantasier haft mindre jordmån, ehuru de givetvis inte alldeles
saknats. Att en så besinningsfull forskare som von Hofsten
inte hemfallit åt dem, är givet; han påpekar uttryckligen, att
ingen ras kan obetingat sättas före de övriga. Än mer kätterskt
om än för vanliga människor förnuftigt är hans uttalande att
»en stor fysisk enhetlighet (man tanke sig, att hela Sveriges
befolkning tillhörde en renodlat nordisk typ) skulle vara
odrägligt ledsam, och att en motsvarande enformighet i den andliga
typen skulle beröva livet och kulturen några av deras största
värden».

Likaså försiktigt yttrar sig von Hofsten i ett av
rasförbätt-ringsentusiasinens huvudspörsmål, steriliseringsfrågan, som
visserligen också är väl förtjänt av denna varsamhet, så mycket
mer som dess fördelar äro outredda, medan dess oförmåga att
utrota degenerationen är uppenbar, då ju denna till så stor del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 27 21:53:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1932/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free