Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Statstanke och kyrklig självstyrelse. Av Erik Schalling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 ERIK SCHALLING
kostnad få ett alltför stort utrymme. Den församling, som
enligt viss kyrklig åskådning utgör »urcellen» eller skall vara
»kärnan» i den kyrkliga byggnaden, har, så snart det är fråga
om ekonomiska intressen, ingen annan form än den
kommunalrättsliga kyrkoförsamlingen, vilken i praktiken har en ur
kyrklig synpunkt ej alltid tilltalande likhet med de kommunalt
maktägande. Och detta är högst naturligt, eftersom det är de
ekonomiska och administrativa angelägenheterna men icke de
religiösa, som avses i lagen om församlingsstyrelse. Lika litet
önskvärd synes vara eventualiteten av en väl doterad
rikskyrka med makten förlagd hos en av staten ekonomiskt och
administrativt oberoende hierarki, med möjlighet för att
kyrkan träder i maktstrid med staten, säkerligen till båda
parternas och ej minst kyrkans skada. Däremot kan en viss
spänning inom statens ram mellan kyrkliga och statliga synpunkter
ofta vara till fromma för båda parterna. Ett uppehållande av
friheten från statlig inblandning i andliga frågor lärer dock
vara en förutsättning för att ett fruktbringande andligt liv
skall kunna röra sig och utvecklas inom kyrkan. Vilken
mening man än må ha om de politiska utvecklingslinjerna, synes
det ur samhällelig synpunkt uppenbart, att staten och kyrkan
böra i det långa loppet anpassa sina linjer efter varandra. För
uppehållande av de moraliska värdena hos statsfolket,
nödvändigt för statens egen hälsa, behöver staten kyrkan, och kyrkan
behöver staten för att få ett administrativt stöd och för att
ge en yttre auktoritet åt sin förkunnelse. I vad mån kyrkan
kan hävda sin andliga frihet gent emot staten, torde komma
att mindre bero på yttre maktfaktorer än på styrkan av de
andliga och samhälleliga krafter, kyrkan representerar. Denna
är lika litet som staten till yttre struktur och läroinnehåll
något fixt och för all framtid givet, och den har i gången tid
kunnat hävda sin ställning tack vare förmågan att själv
förnya sig eller låta sig förnyas. Att isolera kyrkan från vad
som lever och rör sig inom statssamhället måste medföra en
försämring av hennes förmåga att påverka staten och dessutom
en nedgång i allmänt kulturellt hänseende.
Det är ej okänt, att vida prästerliga kretsar behärskas av
den föreställningen, att de prästerliga boställena hotas av en
konfiskation från statens sida. Med all säkerhet äro sådana
farhågor ogrundade eller i varje fall överdrivna. Om ock in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
