Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Gustav Adolf och Livland. Av Ragnar Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ADOLF OCH LIVLAND 83
stora frihet och självstyrelse Riga åtnjutit under den polska
överhögheten. De ämbetsmän, som ledde provinsens
förvaltning, anbefalldes att hellre se genom fingrarna med stadens
underlåtenhetssynder än genom ett strängt hävdande av
kronans rättigheter alstra en svenskfientlig stämning i Riga.
Konungen visste om att stadens kapitulation 1621 varit en
partifråga, och att det funnits en fraktion, som velat fortsätta
kampen mot svenskarna till det yttersta. Han blev även vittne
till huru flera av stadens främste borgare efter kapitulationen
flyttade över till Yästpreussens städer, varifrån de drevo en
sådan antisvensk propaganda, att konungen vid ett tillfälle
kallade dem sina hätskaste fiender. Ett mäktigt rådsparti, som
alltid haft sitt stöd i Polen, ansåg han mycket opålitligt, men
dock möjligt att hålla i styr genom ett skickligt utnyttjande
av de sociala motsättningarna. Att dessa ej i större
utsträckning flammade upp efter övergången till svenskt välde, torde
hava berott på de epidemier, som under sex år från hösten
1621 härjade i staden och enligt rådets utsago bortryckte halva
borgerskapet. Denna uppgift är säkerligen ej överdriven.
Redan 1624 visste den svenske guvernören att berätta, att över
9,000 personer av stadens befolkning dött i pesten.
Den enda reella missnöjesanledning, som Riga hade med den
svenska överhögheten, gällde handeln. Från svenskt håll
utövades så länge kriget varade starka restriktioner på litauiska
och vitryska köpmäns tillträde till staden. På kapitulationen
svarade Polen med att i största möjliga utsträckning avskära
staden från dess uppland och med att söka leda dettas handel
på nya vägar till de kurländska hamnstäderna. Det stora
kapital, som rigensarna nedlagt i upplandet, tycktes gå förlorat.
Ruin och hungersnöd voro sannolika följder av den uteblivna
tillförseln. Gustav Adolf insåg till fullo det svåra i stadens
läge. De botemedel han föreslog, voro emellertid föga
avpassade efter rigensarnas kynne. Hans åsikt om att Riga i en
aktiv handel på Sverige och Finland skulle kunna få
ersättning för det som gått förlorat, rönte ingen förståelse. Försöken
att stödja denna handel genom borttagande av tullar sporrade
företagsamheten endast hos några få. Strävandena att
organisera de liv- och estländska städerna till samverkan för ökad
handel på Ryssland fingo ett lamt understöd. De rigensiska
köpmännens vanetänkande lät sig ej rubbas. Störningarna i
Svensk Tidskrift 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
