Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Litteratur - Aristokratiska och demokratiska memoarförfattare. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 91
sympatier voro då på danskarnas och fransmännens sida, och ingen anade
en sådan total frontförändring! Men det fanns också tillfällen av
förtrolighet mellan Dardel och Oscar II. En gång talade kungen orn sina
memoarer och deras stora betydelse och drog fram minnen från
skandinavismens klang- och jubeldagar; han berättade bl. a. om anbud, som
Fredrik VII gjort honom att bli tronföljare i Danmark. Vid ett annat
tillfälle anförtrodde kungen Dardel sina bekymmer för Norges skull; han
hade, klagade han, blivit »för sent inblandad i leken men trodde sig ha
gjort sitt bästa för att avhjälpa sina företrädares felsteg, som fortgått
alltsedan 1814». Det största missgreppet var enligt hans mening införandet
av årliga storting utan möjlighet för kungen att upplösa dessa.
Med anledning av de hyllningar, som på Dardels åttioårsdag kommo
honom till del, anställer han en liten självrannsakan, som utmynnar i följande
omdöme: »Mitt goda lynne och en viss fyndighet att draga mig ur
brydsamma situationer, vanan att undvika konversationer och yttranden, som
kunna blotta min okunnighet, hava ofta varit mig till en viktig hjälp under
utövande av mina chef s åligganden och andra mig anförtrodda uppdrag.»
I denna onekligen blygsamma självkarakteristik skulle läsaren nog helst
vilja taga fasta på det som säges om det goda lynnet, ty tack vare detta
har det varit ett nöje att följa Fritz von Dardel genom de många
volymerna. Det är nog icke utan saknad många av hans läsare nu för alltid
skiljas från sin älskvärde, krye och frispråkige ledsagare.
Då man från Dardels minnen övergår till de memoarer och brev, som
Edvard Therma3nius samlat och utgivit under titeln Svensk bondepolitik, är
det verkligen, som om man komme in i en annan värld. Från den mondäna
och artistiska omgivningen förflyttas vi till en miljö av solida, allvarliga
gestalter med kärva, snäva och prosaiska synpunkter men med fast
förankring i svensk jord och svenskt samhälle. Om politiken hos Dardel
spelar en underordnad roll, dominerar den så gott som fullständigt i de
svenska bondepolitikernas uppteckningar och korrespondens. I sin för
några år sedan utgivna förträffliga avhandling om Lantmannapartiet har
docenten ThermaBnius i mycket stor utsträckning utnyttjat det rika
källmaterial han från olika håll sammanbragt och nu publicerat. Vilket
omfattande material som stått till utgivarens förfogande framgår därav, att
endast Carl Ifvarssons i riksarkivet deponerade brevsamling innehåller c:a
2,200 brev, därav omkring 350 av Ifvarssons egen hand. Bekantskapen med
det nu utgivna källmaterialet underlättas genom utgivarens instruktiva
inledningar och förklaringar till de särskilda partierna.
Främst bland de publicerade dokumenten stå, såsom tillbörligt är, Carl
Ifvarssons »Minnesteckningar», skrivna av den åldrige riksdags veteranen
1888 på tillskyndan av den bekante prosten H. Schönbeck — några
fragment av dessa minnesteckningar äro i facsimile återgivna i Per Lindells på
1890-talet utgivna verk » Autograf ier och porträtt av framstående
personer». Som ett slags kritisk kommentar till Ifvarssons framställning äro
tryckta några sidor ur Ola Jönssons i Kungshult i slutet av 1890-talet
nedskrivna uppsatser. Av memoarkaraktär är vidare den synnerligen
fängslande skildringen Tio års riksdagserfarenheter, författad av Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
