Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Hindenburgs seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 99
Hur har denna egendomliga situation uppstått? Grundläggande för
densamma är det nationalsocialistiska partiets mycket hastiga frammarsch.
Sedan nazisterna på sistone slagit in på konstitutionella banor och visat
benägenhet att gripa makten utan att tillgripa revolutionära medel, blev
deras val av presidentkandidat av synnerligen stor betydelse. Med den
inställning som regeringen Briining valt till dessa ytterlighetselement, varom
denna tidskrift tidigare (bl. a. förra årgången ss. 260, 391) lämnat
upplysningar, var det endast naturligt, att ett försök gjordes att undkomma en
kraftmätning just nu, då den internationella politiken bjuder på så mycken
osäkerhet och varje regimförändring måste väsentligen försvåra Tysklands
förmåga att tillvarataga sina intressen. Särskilt med tanke på den senare
uppskjutna skadeståndskonferens, som skulle ha hållits i Lausanne, ville
ministären Briining söka undvika de skadliga följder, som ett eventuellt
systemskifte vid presidentvalet skulle draga med sig, och föreslog därför
att genom en författningsändring förlänga Hindenburgs ämbetstid och
uppskjuta det nya valet. Då för en dylik författningsändring, som fordrade
V3 majoritet i riksdagen, regeringen behövde stöd från andra partier än
sina egna, inledde den förhandlingar med nationalsocialisterna för att med
deras hjälp få förslaget antaget. Men Hitler var icke böjd härför.
Däremot var han till en början icke ovillig att stödja Hindenburg vid ett vanligt
presidentval, men han uppställde härför sådana villkor, att förhandlingarna
blevo utsiktslösa. Nazisterna återtogo härpå sin handlingsfrihet. De
beslöto att gå fråm med egen kandidat, och sedan partichefen Hitler på en
genväg lyckats förvärva den tyska medborgarrätt, som han dittills saknat —
han blev av en partikollega utnämnd till braunschweigskt regeringsråd •—
utsågs han till partiets stora trumf. Dessförinnan hade emellertid blotta hotet
orn en nationalsocialistisk aktion satt fart i mellanpartierna. Berlins
överborgmästare Sahm tog ledningen av ett utskott över partierna för att
åstadkomma en enhetsfront vid presidentvalet för att trygga Hindenburgs återval,
och inför en synnerligen tydlig opinionsyttring från olika håll förklarade
sig presidenten antaga ny kandidatur trots motståndet från yttersta högern.
Det för förskjutningen av Hindenburgs väljarkår mest anmärkningsvärda
är, att denna enhetsfront omfattar även socialdemokraterna. Deras motiv
för sitt ställningstagande anger tydligare än något annat vad striden vid
det förestående valet innerst gäller. Socialdemokraterna rösta på
Hindenburg, därför att en samling kring honom innebär den största, för
närvarande t. o. m. den enda tänkbara möjligheten att slå ut nationalsocialisten
Hitler. Så starkt har dennes propaganda gripit omkring sig, att han på
allvar kan ifrågasättas till tysk statschef till och med utan revolution.
Rikskanslern Briining har i samförstånd med Hindenburg icke försummat
att söka slå en brygga över till honom på grundvalen av de nuvarande
ekonomiska svårigheterna, som i samma grad skulle möta även en
Hitler-regering. Inför Lausannekonferensen betonade Briining med påfallande
skärpa Tysklands oförmåga att för närvarande fullgöra
skadeståndsbetalningarna, något som den franska pressen kallade en tilltagsenhet, som icke
mycket skiljer sig från Hitlers. Denne har emellertid ansett sig sitta inne
med möjligheter, som på ett överraskande sätt skulle lyfta Tyskland ur den
ruin, vartill det nuvarande systemet genom »trettonårigt samvetslöst för-
8 — 32146. Sv ensk Tiäsk rif t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
