Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Hindenburgs seger - Upproret i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 DAGENS FRÅGOR
störelsearbete» bragt landet. Att Hitler skulle vara i besittning av sådana
trollmedel, betvivlade man emellertid från början i sansade politiska
kretsar, där man bakom hans frasrika stortalighet förgäves sökt betryggande
recept för Tysklands pånyttfödelse. Där har man också oberoende av
parti doktriner föredragit att ännu en tid söka sig fram på den linje, som
förkastar experimenten och undviker de bryska metoder i umgänget med
de förutvarande fiendemakterna, som Hitler förordar men som skulle störta
Tyskland i nytt kaos.
Det visade sig också, att Hitlers beräkningar slagit fel. Visserligen gav
första valomgången intet slutgiltigt resultat, och en andra omgång fordras,
men detta till trots är Hindenburgs seger mänskligt att döma icke
tvivelaktig, i synnerhet som det icke är osannolikt, att t. o. m. kommunisterna i
andra omgången rösta på Hindenburg. Medan denne endast saknade några
tusental röster för att redan i denna omgång nå erforderlig absolut
majoritet, lyckades Hitler icke samla mera än ungefär två sjundedelar av de
avgivna rösterna — en siffra, som visserligen innebär en ökning i
jämförelse med senaste riksdagsval, men dock ingalunda motsvarar hans
anhängares förväntningar.
Utgången av valet måste innebära, att alla vänner av ordning och lugn
i samhället draga en lättnadens suck. Visserligen vet ingen med
bestämdhet, vad Hitler skulle ha företagit sig, om han uppnått rikets högsta
ämbete; man har förut sett exempel på ansvarets betydelse såsom
nerv-lugnande medel för politiska hetsporrar, och i och för sig skulle en sådan
utgång kanske också ha bidragit till att minska faran för ett väpnat
uppror från yttersta högerns sida. Men i närvarande läge kunde följderna av
Hitlers val dock icke ha blivit annat än ytterligt bedrövliga. Tysklands
ekonomiska svårigheter skulle utan tvivel ha mångdubblats, om den lugna
utvecklingens väktare Hindenburg fått lämna rum för »en verkligt
nationellt sinnad man» i nationalsocialisternas mening. Och icke blott för
Tyskland är denna utgång betydelsefull. Även världen i övrigt har med
ängsligt intresse avvaktat valresultatet. Särskilt for vårt eget land är det i den
nuvarande svåra krisen en sannskyldig lycka i olyckan, att icke till allt
annat kommit jämväl den rubbning i förtroendet till Västerlandets
ekonomiska och politiska livskraft, som Hitlers val skulle ha medfört.
När Lapporörelsen hösten 1930 hade nått vad som då
proklamerades som dess enda mål, kommunismens utrotande ur
Finlands offentliga liv, samt något senare såg sin verksamhet krönas med
valet av P. E. Svinhufvud till republikens president, hade man all orsak
att i Finland vänta en återgång till mera normala förhållanden samt
Lappomännens och Lappometodernas avträdande från den politiska vädjobanan.
En tendens i sådan riktning kunde även under våren och sommaren 1931
observeras. Lapporörelsen höll sig visserligen kvar i form av ett förbund
med lokala filialföreningar och s. k. frontmannasammanslutningar, och
särskilda tryckalster utgåvos, men den stora anslutningen från bondetågets
dagar fanns ej mer. Lappomännen representerade endast en radikal grupp
inom högern, under det att deras metoder hade övertagits av den i denna
tidskrift förut berörda s. k. Loimijokirörelsen.
Upproret
i Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
