Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Sverige och Östeuropa. Ett genmäle. Av W. Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Det är onödigt att uppehålla sig vid tanken på en överskeppning av polska
trupper, när Polen är i krig mot Ryssland. Tanken kan helt kort avvisas
som absurd. Det är oförklarligt, att någon kan hysa tvekan om att Sverige
ligger närmast till att ingripa i Finland. Sjövägen från Polen är fyra
gånger så lång som från Sverige, och sistnämnda land har
järnvägsförbindelse med Finland.1 Om en överskeppning av sanktionstrupper kan
göras, är Sverige icke direkt hotat av Ryssland. Däremot ligger Polens
hela östgräns under det våldsamma trycket av den ryska övermakten.
I själva verket är Sverige den enda makt, som kan i tid bispringa
Finland med erforderliga sanktionstrupper. Ett motsatt påstående är
bevisligen felaktigt.
Endast förf:s överraskande krav på överlägsenhet hos försvararen kan
förklara den överdrivna tilltron till den polska arméns anfallsduglighet.
Förf. anser, att när det gäller att hjälpa Finland »kunna polska
stridskrafter .....över Wilna och Pskov ansättas mot ryggen av över Karelska
näset opererande krafter. Yttermera kunna från Gdynias (Danzigs) hamn
överskeppningar av polska trupper verkställas till lämpliga punkter på
baltiska eller finska kusterna».
Avståndet Wilna—Leningrad är något större än avståndet Malmö—Gävle.
Från Moskva—Jaroslavl—Vologda leda flera järnvägar vinkelrätt mot
operationsriktningen Wilna—Leningrad, erbjudande ryssarna gynnsamma
förutsättningar att utföra motanfall i polackernas östra flank. Slutligen
är enligt förf. styrkeförhållandet mellan de ryska och polska arméerna
minst 140 ryska fördelningar mot 45 polska.
Mot bakgrunden av dessa data ter sig tanken på en polsk framgångsrik
offensiv i riktning mot Karelska näset nästan lika absurd som tanken på
en samtidig överskeppning från Danzig till Finland.
Såsom ett kuriosum må nämnas, att förf. icke kräver, att de
överskeppade polska trupperna i förening med de finska skola åstadkomma
överlägsenhet på krigsskådeplatsen. Detta krav gäller tydligen endast
beträffande svenska trupper.
Förf. säger, att om polackerna ej anse sig ha krafter för operationer av
nämnt slag, »kan enbart en framryckning över gränsen, exempelvis i
riktning mot Moskva, verka tillräckligt bindande på de ryska krafterna». Om
förf. hade utelämnat ordet »tillräckligt», hade påståendet varit riktigt. Ty
en offensiv binder alltid motstående krafter, även om offensiven icke
lyckas. Med uttrycket »tillräckligt bindande» måste avses ett bindande av
den ryska krigsledningens handlingsfrihet. Ett sådant bindande överstiger
de underlägsna polska truppernas förmåga. Förf. uppgiver, att Rysslands
europeiska grannar tillsammans kunna uppsätta omkring 95 fördelningar.
Mot denna styrka stå ryssarnas angivna minst 140 fördelningar. Med denna
överlägsenhet i antal synas ryssarna ha förutsättningar att samla
överlägsenhet på den krigsskådeplats, där avgörandet sökes, medan erforderliga
styrkor stå till förfogande för ett framgångsrikt försvar i andra
gränsområden.
Förf. anser, att först genom ett polskt sanktionsingripande det låter
På grund av olika spårvidd kräves omlastning i Haparanda—Torneå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
