Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Reagera! Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 AXEL L. ROMDAHL
ej ägt dem i alla tider och vi märka dem mest, när vi nödgas
sakna dem. Vi bli slavar under dem som under andra vanor.
En gång kom jag på en järnvägsresa genom Alperna att tala
med en österrikisk-amerikanska. Hon förklarade, att hon
aldrig skulle kunna trivas i Europa mer. Varför icke det?
Skälet kom oförbehållsamt: det fanns icke flytande varmt och
kallt vatten i bostäderna. Man skall visst icke förbise, vad
flytande varmt och kallt vatten i bostaden betyder, helst för
en enkel husmor, som utan hjälp skall sköta sitt hem. Men är
icke denna tillämpning av den i och för sig icke alltför nobla
satsen »Ubi bene ibi patria» väl krass l Det kan emellertid ej
nekas, att den med sin bisarra överdrift är ett uttryck för ett
nutida sinnelag, som i tekniska agremanger ser tillvarons
blomning. Tekniken har blivit så viktig och nödvändig för oss,
att den ej längre är vår tjänare utan vår herre. Den tränger in
på alla områden, kommer oupphörligt med nya skänker, som
kunna vara storartade i sin fulländade sinnrikhet men som det
oaktat i många fall icke göra oss gladare i längden. När jag
var barn, hade jag och mina bröder en »laterna magica», en
tarvlig apparat med en alltid rykande liten fotogenlampa, som
på ett lakan eller en vit kakelugn projicierade färglagda tyska
bilder av mycket enkel art. Vi och våra kamrater beskådade
dessa enkla tavlor med en förtjusning, som var större än den
nutida barn visa över de mest fulländade filmer. De satte vår
fantasi i rörelse, när vi vickade på bildglasen fingo vi illusion
av, att hjortarna sprungo och båtarna gungade på böljorna.
Det viktiga är icke det yttre seendet, utan det inre. Men det
förefaller, som om den moderna tekniken genom att på så
många sätt övergöda det yttre synsinnet förslappade det inre.
Ett nutidsbarn har sett allt och behöver icke föreställa sig
något.
Tekniken tar ifrån oss vår andliga självverksamhet. Särskilt
gäller detta musiken. Grammofon och radio bespara oss
besväret att musicera. Om man vill höra klassisk musik, sätter
man på en skiva. Om man vill ha dansmusik, vevar man upp
grammofonen. Eller man mixtrar litet med radiomottagaren
och tar in tonflödet från en klassisk konsert i Berlin, slamret
från ett jazzband i ett Londonhotell. Det behöver ju icke sägas,
att skivan spelar Beethoven eller Chopin mycket bättre, än vi
själva skulle mäkta, även om vi vore ganska duktiga pianister,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
