- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoandra årgången. 1932 /
127

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REAGERA! 127

varon mot rymderna, att se livet sub specie aeternitatis,
såsom i första rummet ande, icke material

Äro vi över lag villiga att acceptera den föreliggande
verkligheten, som så uteslutande är av denna världen och så enbart
räknar med denna världen? Börja vi icke att ånyo ana, att
den verkliga bärkraften i vår västerländska kultur dock är den
tanken, att riket icke är av denna världen, och att tillvaron av
denna kultur blivit hotad, genom att den tanken skjutits åt
sidan? Om det jordiska skall bli vårt allt, räcker det icke åt
oss. Levnadsstandarden, vår lust att njuta och ha det bra och
bekvämt, har inga gränser, den skruvar upp sig automatiskt,
och drivkraften i allt blir oförnöjsamheten, som kan tystas blott
i det ögonblick, den just nått ett åtrått mål, men som i nästa
minut sträcker sig efter ett ny. Om vi förlägga vädjobanan
för vår aldrig upphörande mänskliga strävan till en inre värld,
får vår tillvaro en annan gestalt. Det materiella får sitt rätta
värde och mått, då vi fatta det som medel och ej som slutmål.
Vår levnadsstandard är endast i viss mån en nödvändig
betingelse för vår kulturstandard. Den förra kan säkerligen
sänkas utan förfång för den senare. Den dästhet och
förslappning, som, all idrott till trots, kännetecknar nutidslivet, där det
fritt får utvecklas utan ekonomiska hinder, är icke den bästa
jordmånen för det ideellas växt och trivsel. Men är icke vår
kulturpublik rätt lik en operaparkett, fylld av herrar och
damer, som nyss rest sig från ett bättre middagsbord? Har
icke kroppens övermättnad dödat andens hunger?

Det tillhör det vulgärmoderna tänkesättet att föreställa sig
det kommande som en accelererad fortsättning av det
närvarande. Och varje opposition mot de rådande tendenserna
betraktas därför såsom löjlig, såsom ett uttryck för »trötthet»
och »pessimism». »Eeaktionär» är ett smädeord, det värsta man
kan ta till. Men att reagera är motsatsen till slöhet. Eeaktion
kan innebära och har stundom inneburit det i ett visst tidsläge
positivt värdefulla och nödvändiga. På 1700-talets rationalism
och materialism, som haft sin uppgift att fylla, följde såsom
reaktion romantiken med dess förnyelse av tanken och tron, av
dikten och konsten, med dess väckande av dolda andliga krafter
hos folken. Detta skedet kring sekelskiftet 1800 är otvivelaktigt
en av Europas stora kulturepoker. Det står helt i andens
tecken, och det lyser ifrån det ut över hela århundradet. Helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1932/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free