- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoandra årgången. 1932 /
144

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Det nya Litauens problem. Av Lennart Hartmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 LENNART HARTMANN

Efter det stora sammanbrottet sökte de polska
representanterna vid fredskonferensen få de allierades medgivande till en
annexion i någon form, och först den gemensamma faran från
bolsjevikerna förmådde Polen att de facto erkänna den
litauiska staten. Men knappt var denna fara överstånden förrän
Vilna-knppen för många år framåt försatte de bägge länderna
i stnndom öppet, stnndom latent krigstillstånd. År 1927 inträdde
äntligen en avspänning, som tillät återupptagande av vissa
ekonomiska förbindelser. Men någon verklig vänskap råder
icke mellan folken. Polacken torde ännn drömma om och arbeta
för en ny union, och litauern hoppas på ett tillfälle att återtaga
sitt Vilnins — det är mer än en fras när han kallar Kannas
»provisorisk huvudstad».

Det numera polska Vilna-distriktet skjuter upp som en kil
mellan Ryssland och Litauen, men måste uppfattas som ett
bräckligt skydd av ett folk som fått erfara det ryska trycket
så som det litauiska gjort. Historien om tsardömets
ansträngningar att russificera sina litauiska guvernemeiit bildar en
tröttsam uppräkning av kulturfientliga påbud och barbariska
våldshandlingar. Här skola endast nämnas några drag som
särskilt starkt påverkat sättet för den nya statens tillblivelse.
Den grekiskt-ortodoxa kyrkan ansågs vara en av ryska rikets
sammanhållande faktorer. Avvikande trossamfund borde
därför i statsenhetens namn undertryckas. Mot de romerska
katolikerna i Litauen igångsattes efter det misslyckade (polska)
upproret 1863 en systematisk förföljelse. De andligas
egendomar indrogos genom en rad påbud, genom andra försvårades
själva själavården. Sålunda fingo inga katolska
kyrkobyggnader nyuppföras och inga befintliga repareras utan ett
speciellt tillstånd, som aldrig lämnades. Då de flesta voro av trä,
är det materiella resultatet lätt att inse. De gamla kyrkorna
blevo snart fallfärdiga, och allteftersom detta inträffade
skickades kosacker till platsen för att fullborda förödelsen.
Församlingsborna satte sig som regel till motvärn och ofta
inträffade verkliga massakrer på de troende. Våldsåtgärderna
skapade fler martyrer än proselyter, och det bestående resultatet
torde endast ha blivit, att folkets religiösa liv gjordes mindre
beroende av det poloniserande prästerskapet. Med medel,
liknande dem som användes mot folkets tro, försökte de härskande
undertrycka dess språk. Praktiskt taget all litauisk skolunder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 27 21:53:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1932/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free