Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Det nya Litauens problem. Av Lennart Hartmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 LENNART HARTMANN
bildade en organisation för att insmuggla, vidarebefordra och
gömma denna litteratur. Vid världsutställningen i Paris 1900
kunde litauerna uppvisa nitton egna tidskrifter och flera tusen
böcker. Redan på 1880-talet kände ledarna för den nationella
rörelsen att de lyckats rädda den kulturella grundvalen. Man
kunde börja ägna sina krafter åt den politiska och ekonomiska
framtiden. De ännu bestående partibildningarna uppstodo.
Det sociala läget var vid denna tid ungefär följande: alla
ämbets- och tjänstemän ryssar, prästerskapet lett av polsk
hierarki, den talrika jordbesittande lågadeln poloniserad,
industri, hantverk och handel i händerna på tyskar och judar,
endast magnater och bönder nationellt litauiska. Och av dessa
senare levde magnaterna i frivillig exil, medan bönderna
kämpade för sin jord med den ryska koloniseringspolitiken. Av de
två stora partier, som nu uppstodo, togo de katolskt-sociala till
huvuduppgift att förbättra böndernas villkor och förnya
kyrkan med främsta udden mot de grekiskt-ortodoxa strävandena,
medan de nationellt-liberala ville skapa en bildad ledarklass
och ett inhemskt borgerskap såsom förutsättningar till en
högre nationell organisation, fri från allt främlingsok.
Den katolskt-sociala riktningen har lett den inre befrielsen
från det ryska trycket. Det ortodoxa tvånget kunde inte bryta
sammanhållningen kring den nedärvda tron stödd av ideella
föreningar, uppmuntrande tidskrifter och manande
uppbyg-gelseböcker. Efter 1905 återuppbyggdes de förstörda
gudstjänstlokalerna, den religiösa undervisningen fick nytt liv, och
ett seminarium för inhemska präster kunde bildas. Den ryska
jordpolitiken vändes snart till de litauiska böndernas fördel.
Masskonfiskationerna av egendom hade följts av
koloniseringsförsök med helt ryska byar, men den litauiska jorden lät sig
inte brukas på det sätt kolonisterna voro vana vid. Byarna
förföllo, främlingarna återvände. Då bildades föreningar för att
återköpa den övergivna jorden, emigranter i U. S. A. lämnade
penningtillskott, och de förfallna byarna återgingo i litauisk
bondehand. Emedan den konfiskerade jorden oftast tillhört
kyrkan eller adeln, betydde detta en bättre jordfördelning. Ett
stort bondeproletariat existerade dock ännu vid den nya statens
uppkomst. Under sitt korta herravälde försökte bolsjevikerna
vinna denna klass genom jordens kommunisering. För att i
framtiden göra staten immun mot lockelsen från öster enade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
