Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Det nya Litauens problem. Av Lennart Hartmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NYA LITAUENS PROBLEM 149
sig partierna snart efter landets befrielse från alla inkräktare
om en genomgripande jordreform. Adelsgodsen utskiftades på
självägande bönder. De katolskt-sociala stärkte härigenom sin
egen plattform, den stora lantbefolkningen, och de
nationelit-liberala tillfogade gärna detta nederlag åt den polska
överklassen.
Sina strävanden hade detta parti hittills fullföljt efter linjer,
liknande motpartiets. Genom frivilliga understödsföreningar
hade det uppehållit en rad högre och lägre skolor, tillkomna
efter 1905, och till och med bildat ett »vetenskapligt sällskap»,
som var embryo till ett universitet. Kooperation och
kreditkassor stödde uppkomsten av en litauisk småborgarklass, och
mot »snapsjudarnas» maktställning riktades en storslagen
nykterhetsrörelse. På detta sätt samlades de kraftresurser som
krävdes för frihetsstriderna och statsbildningen 1917—20.
I motståndet mot tyskarnas annexionspolitik fanns ingen
partigräns. Trots alla slags hinder från
ockupationsmyndigheterna skapades en provisorisk regering med representanter
för alla meningsriktningar, och denna i sin tur organiserade
de fåtaliga trupper och oprövade ämbeten, som skulle bjuda
bolsjevikerna spetsen. När ordnade förhållanden inträtt, togo
de katolskt-sociala makten, stödda på en stor majoritet i både
väljarkår och folkrepresentation. Genom sitt betonande av det
religiösa äga de en lätthet att komma överens med sina polska
trosförvanter, som deras motståndare inte kunde tåla i det läge
som inträdde genom Vilna-kuppen. Vilna-området har
visserligen polsk kultur, men staden är Litauens gamla huvudstad
och främsta vallfartsort, invånarna i distriktet äro
övervägande litauer, därnäst rutener och judar, och ekonomiskt hör
trakten till det litauiska Njemen-bäckenet. Efter den polska
ockupationen och gränsens avstängning, har befolkningen
vägrat samarbeta med myndigheterna, och handeln har gått
tillbaka så att, enligt uppgift, nära hälften av Vilnas invånare
övergivit staden. Visserligen tillfogade Litauens regering den
fransk-polska politiken ett nederlag genom en
nonagressions-traktat med Sovjet 1923, men dess uppträdande mot Polen
ansågs dock i vida kretsar för lamt. Fullt lycklig var ej heller
den ekonomiska politiken. Memel-ockupationen var en handske
kastad till ett Tyskland, som var för svagt att omedelbart
upptaga den, men för starkt att ringaktas. Själva området är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
