Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Det nya Litauens problem. Av Lennart Hartmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 LENNART HARTMANN
huvudsakligen bebott av litauer, delvis förtyskade, men.staden
är rent tysk. Emellertid vilar Memel på Njemens mynning,
och utan denna hamn är det litauiska flodbäckenet avstängt
från havet, d. v. s. landet är beroende av grannarnas
handelspolitik. Genom Memel vann alltså Litauen betydligt ökad
rörelsefrihet, men denna måste medvetet utnyttjas. En regim,
vilken som den katolskt-sociala i främsta rummet gynnade
lantbruket, bibehöll landet i ekonomiskt beroende av Tysklands
starka exportindustri och jättemarknad för
jordbruksprodukter. Så länge förhållandet mellan tyskar och litauer i
Memel utgjorde en ständig konfliktkälla, var detta beroende en
allvarlig fara. En tredje anledning till oro gav den
kommunistiska agitationen. Denna togs till åtminstone formellt motiv
för den militärkupp, som i november 1926 förde Voldemaras
till makten.
Liksom Memel erinrar om Vilna, leder Voldemaras’
statskupp tanken till Pilsudskis i maj samma år. I bägge rikena
medförde också dessa omvälvningar en ny aktivitet i yttre och
inre politik. Voldemaras har gjort sig mest känd för
internationellt publikum genom sina dramatiska uppträdanden i
Geneve, där han ömsom krävde N. F:s ingripande mot Polen
i Vilna, ömsom förnekade förbundets rätt att disponera över
ett område som det aldrig haft i besittning. Ehuru denna
politik blivit fullföljd av hans efterträdare, torde den dock få
mindre bestående verkan än det våldsamma men effektiva
undertryckandet av bolsjevismen i det inre och
förhandlingarna med Tyskland och pacificering i Memel. Det var på
Stresemanns tid. Vid ett personligt möte i Berlin funno de
bägge statsmännen en lösning på frågor om gränsreglering,
transitotrafik, järnvägsmaterial o. d., och därefter inträdde på
hösten 1927 en tid av lojalt samarbete mellan den litauiska
administrationen och det tyskbetonade direktoriet. Det synes
närmast ha varit en kulturstrid i den lägre folkundervisningen,
som utlöst de sista månadernas händelser. Vart dessa än må
leda, ha de givetvis för avsevärd framtid fjärmat den tyska
politiska opinionen från Litauen. Risken för detta land är dock
vida mindre nu än tidigare, eftersom dess handel är i färd att
successivt frigöras från beroendet av tyskarna.
I sin utrikespolitik hade Voldemaras säkerligen stöd av den
allmänna opinionen och sina kolleger i regeringen. Mot mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
