Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Litteratur - Ny svensk skönlitteratur från Finland. Av Göran von Rettig - Margit Niininen: Sökare och syndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 LITTERATUR
Lars Illbergs svärmiska mor har lyckats utverka den stränge patronens
tillstånd för sonen att få studera; men så händer det, att unge Lars råkar
få träffa sin morbror, familjens svarta får, som med en punschbål och
vilda fruntimmers- och krigarhistorier väcker hans res- och äventyrslust.
Han ber därför själv fadern att få följa dennes älsklingsplan: att i
Tyskland utbilda sig till värvet att en gång överta firman i den finska
hamnstaden. Så befinner han sig plötsligt, visserligen i en liten pommersk
kuststad, men i alla fall på denna efterlängtade utländska mark, där allt kan
hända, inackorderad hos ägaren till ett handelshus, med vilket fadern har
affärsförbindelser. Det dröjer inte länge förrän husets feta och en smula
indolenta dotter slår armarna om halsen på honom och talar om förlovning,
och rysande av vällust känner han, att de stora äventyren ha börjat. Men
sitt öde möter han i Clémentine, en liten mademoiselle i den franska
emigrantkolonien; hennes dygd är inte fullkomlig, men hon har en massa
andra förtrollande egenskaper. Han låter sig villigt bedåras och när han
samtidigt finner, att den feta köpmans dottern endast önskat upphjälpa sin
pappas ruttna ekonomi med hans blivande möjligheter i den vägen, bryter
han med familjen, tömmer ett bläckhorn över principalens huvud och
flyttar till sin Clémentine, varifrån han i sinom tid och efter diverse äventyr
med våld avhämtas för att återbördas till fädernejorden och en vredgad
faders bestraffning. Och så är det slut på patron Illbergs korta
ungdomsdårskap.
Förträfflig är kontrasten mellan de två flickorna, den pryda, ljumma
och förslagna tyska borgardottern och den slösande, yra, tanklösa franska
emigrantflickan, och förträffligt skildrad är också den franska
emigrantmiljön. Man säger sig gång på gång att så måste det ha varit, och
författaren måste ha varit med. Eljest hör den tidskulör, Hornborg består,
ju i allmänhet till de mera enkla och ytliga. Typiskt för honom är, att han
svårligen kan undvara gamla mystiska hus; det är egentligen inte mer än
storleken, som skiljer slottet i Flustringen från borgarhuset i den
pommerska handelstaden, spökerier och mystik ligga lika tjockt i luften i
bäggedera. Han har ett retsamt gycklande sätt att först spinna denna
mystik ogenomskinlig med en stor apparat, så att det går kalla kårar
utefter läsarens rygg, att med stora gester bygga pompösa utanverk till
människors livsöden och äventyr för att sedan plötsligt med ett par ord
blåsa bort alltsammans, som ville han säga: Se, sådana dårar äro
människorna, och så enfaldigt, enkelt och löjligt är livet! Och inte har det
förändrats genom tiderna. — Om man kan tala om genialitet i detta
sam-mang, så är detta den speciellt Harald Hornborgska,
En litterär bekantskap av allra största intresse är Margit Niininen, som
med debutboken Sökare och Syndare visar sig vara en novellist
och psykolog att räkna med. Titeln är egentligen adekvat, men tyvärr har
ordet syndare genom flitigt begagnande på biografaffischer och i
sommarlektyr fått en sensationell och behagligt kittlande innebörd, som ingenting
har med Niininens bok att göra. Hennes noveller stå högt över allt
sen-sationssökeri, och de syndare hon skriver om äro syndare i ordets mörka
och en gång skrämmande betydelse.
Det är sannerligen intet lätt gods författarinnan bjuder på, och var och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
