Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Litteratur - Ny svensk skönlitteratur från Finland. Av Göran von Rettig - Allan Tallqvist: Jaska och hans tös - Olof Enckell: Halmstacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 LITTERATUR
ypperlig barn- och ungdomspsykologi, och man väntar med intresse på
Erik Åmarks vidare öden under nästa stormiga decennium.
För övrigt väga julens prosaböcker lätt. »Naturgeniet» Allan Tallqvist
har tydligen funnit någon för mig förborgad anledning att fortsätta sina
skildringar från Helsingfors7 undre värld, ärorikt påbörjade i Topi från
Sörnäs. I år heter pekoralet Jaska och hans tös och erbjuder
läsaren samma lidande med sin fadda och hycklande kolportagestil. När
man följt hjälten (som saknar egen säng) på hans tröstlöst enformiga
vandringar från bordell till bordell, utan att ett ansikte, en gest eller ett
ord att minnas lyst upp berättelsen, frågar man sig i full förtvivlan, vad
sådant skall tjäna till; inte ens hos den på dylika sensationer mest
utsvultne kan boken väcka annat än en mild sorg över mänsklig enfald.
Dynastien Enckell har bidragit med små men många böcker till fjolårets
skörd. O lof Enckell, som för två år sedan fäste ett smickrande intresse vid
sitt namn med debuten Ett klosteräventyr, har nu gett ut en bagatell,
betitlad Halmstacken, som i varje fall inte lär oss mera om författaren
eller livet. Handlingen är lätt refererad. En vandrare går på en landsväg,
han går tills han kommer till en halmstack, och eftersom natten just faller
på, reder han sig ett läger i stacken och försöker där att sova. Så visst
som ämnesvalet är av underordnad betydelse för konstverket, lika säkert
kan en romancykel av själskriser och omvärderingar upplevas under en.
natt i en halmstack; men något sådant händer icke vandraren.
Förmodligen ovan att ligga i halmstackar har han helt enkelt svårt att somna,
detta till skillnad från läsaren. När han äntligen på sid. 83 lyckas därmed,
drömmer han någonting, som måhända skall vara skildringens klimax, och
som läsaren utan att vara psykoanalytiker lätteligen diagnosticerar som en
sund längtan efter hustru och barn.
Målaren och författaren Eabbe Enckell är icke så lätt att komma
underfund med, I ena stunden visar han sig som en subtil analytiker och en
ärlig sanningssökare utan poser, medan hans dikt i den nästa kan vara som
en nöt man har ett förfärligt besvär att knäcka och sedan inte innehåller
någonting alls. Han utgav i fjol ett prosahäfte, Ett porträtt, och en
samling modern vers, Vårens cistern, av vilka det förstnämnda
tilldrar sig mest intresse. Syftet är att skissera upp några stycken av en ung
studentskas själsliv, men styckena gripas på måfå här och var, och just
när man tror sig skola få ett grepp om henne slutar det hela tämligen
omotiverat. Det är till slut ändå om författaren själv det rör sig, om hans
underligt sjukliga nervliv, som ur varje den enklaste förnimmelseakt
utlöser en serie subtila emotioner, symboler och sinnesanalogier. Man är
frestad att tro på hans besynnerliga självpresentation i Vårens cistern:
Jag är en överkultiverad mus.
Tag mig i handflatan,
känn,
hur jag genomryses
av nervreaktioner.
För övrigt strömmar lyriken, östsvensk dikts naturliga uttrycksmedel,
alltjämt, kanske dock sakta ebbande år från år. Av det som hösten bjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
