Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Dagens frågor - Seminarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 165
examineras årligen, i trots av att skolöverstyrelsens statistiker; byråchefen
E. Göransson, i en bilaga till betänkandet beräknade lärarebehovet under
1930-talet till endast 421. Den angelägna frågan om studenternas tillträde
till folkskollärarbanan — genom »provisoriska» åtgärder hade
studentkurserna minskats från 7 till 2 — förbigicks; alltjämt skulle alltså finnas
endast en manlig och en kvinnlig ettårig kurs på extra stat, och enligt vad
sakkunnigas ordförande, förutvar. statsrådet Olof Olsson, nu i sin motion
avslöjat, var det tydligtvis avsikten, att också dessa obetydliga möjligheter
snart nog skulle fråntagas studenterna — de skulle helt hänvisas till de
fyraåriga seminarierna, där det sedan flera år är förbjudet att söka inträde
i någon högre klass än den första. (Jfr rektor G. Danells artikel i förra
årg. av Svensk Tidskrift, sid. 248 ff.)
Skolöverstyrelsen, som i somras fick i uppdrag att före den 15 nov.
framlägga ett förslag till »definitiv» seminarieorganisation, visade sig i sitt
nya utlåtande ha på ett par viktiga punkter tagit intryck av den mot
sakkunniga framförda kritiken. Studentutbildningen skulle infogas i den
ordinarie organisationen och samtidigt få tiden utökad till två år, ett på
seminariehåll länge närt önskemål. Tillika borde ny utredning föranstaltas
rörande den fyraåriga kursens uppbyggande på realexamen som grundval.
Betydligt längre i riktning mot en rationalisering av vårt
seminarieväsen än skolöverstyrelsen går dock Kungl. Majits proposition av den 26
februari. Först och främst tages steget fullt ut i fråga om organisationens
nedskärning.
Sakkunnigas siffra för /oZfcskoleseminariernas examination, 616, hade av
skolöverstyrelsen minskats till 545, men propositionen går ned till 458.
Denna siffra kan sägas stå i fullständig överensstämmelse med byråchefen
Göranssons nyaste beräkning för 1930-talet (omkr. 475 eller, om återgången
av tidigare avgångna lärare och lärarinnor medräknas, 450) och även med
en kontrollundersökning, som lektor A. Wahlund på uppdrag av
seminarielärarföreningens styrelse företagit, delvis från andra utgångspunkter än
den officielle statistikern. I en ny inlaga till Kungl. Maj:t (januari 1932),
byggande på förut ej tillgängliga uppgifter, har Wahlund t. o. m. ansett
siffran 400 tillräcklig för de nio åren närmast framåt från 1936 och först
för de därpå följande tio åren ansatt siffran 450.
I analogi med nedskärningen av folkskoleseminarierna föreslår
propositionen även en avsevärd begränsning av småskollärarinneutbildningen, till
308 årligen. Statsrådet hänvisar till riksdagens uttalande förra året i
samband med principbeslutet om statens övertagande av
småskollärarutbildningen, att det syntes klokt att giva organisationen ett visst mått av
elasticitet, så att man icke riskerar en ny period av arbetslöshet bland småskolans
lärarinnor. Som bekant, är denna arbetslöshet just för närvarande högst
betydande. Det förefaller under sådana förhållanden förnuftigare att med
propositionen nöja sig med en begränsad organisation, med möjlighet att
vid eventuellt behov anordna nya kurser på extra stat, än att, såsom senast
föreslagits av undervisningsrådet Thomson i motion i andra kammaren
(n:r 495), från början inrätta en sannolikt för stor statlig
småskolesemi-iiarieorganisation. Särdeles betänksam blir man, när man som motivering
i denna motion finner, att de vikarierande småskollärarinnorna ha en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
