Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Dagens frågor - Seminarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 DAGENS FRÅGOR
ringa dagavlöning, kr. 5: 80, inberäknat provisorisk avlöningsförbättring
och dyrtidstillägg, att de ej ha råd att resa någon längre sträcka för att
antaga ett vikariat; därför måste utexaminerade, arbetslösa
småskollärarinnor alltid finnas tillgängliga »inom orten» även för »kortare vikariat».
Man häpnar onekligen över ett sådant förslag att i tider som de nuvarande
direkt skapa fram ny arbetslöshet genom valhänt handläggning av
små-frågor, som med god vilja kunna ordnas särdeles praktiskt och enkelt ute
i orterna genom hjälp lärarkamrater emellan, genom »att läsa igen» eller
på andra sätt, utan att en examinerad vikariekandidat skall behöva sitta,
vanligen arbetslös, och vänta i närheten av varje småskola.
Skolöverstyrelsens förslag att uppföra studentkurserna på
folkskoleseminariernas ordinarie stat och göra dem tvååriga har likaså upptagits av
propositionen; deras antal har i denna senare utökats från 4 till 6, vardera
med 25 elever. Likaså upptages tanken på den fyraåriga kursens byggande
på realskolans kunskapsmått, och propositionen anser, att denna nyhet nu
är mogen att genomföras utan den särskilda utredning, överstyrelsen
påyrkat. Härigenom och genom studentkursernas fastare ställning skulle
alltså folkskoleseminariernas länge påtalade isolering i det allmänna
skolsystemet bliva hävd. Däremot skulle småskoleseminarierna alltjämt stå utan
förbindelse med de övriga skolorna.
Som man finner, har det visat sig omöjligt att ta fatt på
seminariespörsmålet, utan att hela härvan av inre organisationsfrågor presenterar sig och
pockar på lösning i samband med det rent yttre organisationsspörsmål,
reduceringstvånget, som närmast gjort det hela aktuellt.
Bland de många motioner, som framburits i kamrarna, finnas visserligen
flera, som måste karakteriseras som »bygdemotioner». Men även bland
dem, som i första ögonblicket synas tillvarataga rena bygdeintressen, kan
man finna organisatoriska krav av mera allmän art framställda. Så i den
Östgöta- och värmlandsmotion (I: 330, II: 482), där man väl argumenterar
för att de stora moderna Linköpings- och Karlstads-seminarierna, av Kungl.
Maj:t degraderade till enkelseminarier, måtte få förbliva dubbelseminarier
— ett självklart önskemål — rnen också kommer in på frågorna om
samundervisning vid seminarierna och om övningsskolornas otillräcklighet.
Det är naturligtvis många skiftande ståndpunkter till de många
skiftande organisationsfrågorna, som man påträffar i motionerna. Där kan
man finna en sådan lantmannaståndpunkt som seminariesakkunnigen herr
Perssons i Falla, vilken av en tidning sammanfattas med orden: »Höj för
all del inte folkskollärarutbildningen, ty då blir genast lönekravet
aktuellt» ; — något vitt skilt, som synes, från många lantmannarepresentanters
tidigare ställning till folkbildningsfrågorna. Men där finnas också
framställningar och förslag, som vittna om folkrepresentanternas ansvarskänsla
för att den reducering av seminarieorganisationen, som nu är nödvändig
och som kommer att skänka oss alla en välkommen sparslant, bör förbindas
med nödiga organisationsförändringar i syfte att befordra en förbättring av
folkundervisningen. Tyvärr kan man ej räkna seminariesakkunnigas
ordförande bland senast antydda motionärer. I likhet med sin kollega bland
de sakkunniga frammanar han spöket av en lönereglering — alldeles som om
ej riksdagen själv hade i sin hand att bestämma om dylika ting — och tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
