Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Dagens frågor - Seminarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 167
på det hela anse, att vår folkskollärarutbildning är bra som den är. För
övrigt är herr Olssons verkliga ståndpunkt ej så lätt att få fatt på, ty,
såsom det har anmärkts, beträffande studentutbildningen har man kunnat
räkna samman fem olika ståndpunkter, som han intagit dels i
sakkunnigbetänkandet och dels i motionen i år.
En särställning genom sin mera principiella uppläggning av hela
spörsmålet intager herrar J. P. Johanssons och I. Paulis motion i första
kammaren (n:r 331), vilken tillika utmynnar i en genomtänkt organisationsplan,
i viktiga avseenden skiljande sig från propositionen. Dessa motionärer
vilja jämställa studentutbildningen med den fyraåriga utbildningen, så att
omkr. 225 lärare årligen skulle utexamineras på vardera linjen. Vidare
koncentreras studentutbildningen till tre större läroanstalter, i Stockholm,
Uppsala och Lund, alltså i högskolestäder med därav följande fördelar;
och å andra sidan bibehålles — i motsats mot propositionen — den
nuvarande, väl fungerande dubbelseminarieformen med dess goda tillgång till
facklärare i skilda undervisningsämnen. Den årliga besparingen i
förhållande till propositionens plan, vilken redan den erbjuder en likväl kritiserad
budgetminskning av 855,000 kronor på folkskoleseminariernas konto,
beräknas av motionärerna till omkr. 200,000 kronor, varförutom ytterligare
tre seminariebyggnader skulle bli tillgängliga för andra statsändamål eller
kunna avyttras.
En genomläsning av de många motionerna kvarlämnar ett starkt intryck
av svårigheten för statsutskottet att under ett par bråda riksdagsveckor
sammanarbeta allt detta till ett antagbart utskottsförslag. Detta intryck
förstärkes därav att ett par motioner lämna ovedersägliga bevis för att
Kungl. Majrts proposition ej är så genomarbetad, som man väntar utav
aktstycken av denna art. Herr Thomson, som enligt vad ovan framhållits
knappast är lycklig vid motiveringen av sin egen — och
skolöverstyrelsens — ståndpunkt i fråga om seminarieorganisationens storlek, har i
första delen av sin motion gjort en verkligt svidande vidräkning med
propositionen från synpunkten av kravet på ämbetsmannamässig korrekthet i
lämnade uppgifter. Och rent sakligt sett, med hänsyn till budgetsiffrornas
storlek, påkallas nog statsutskottets intresse i ännu högre grad av de
anmärkningar, som samlats i en bilaga till Johansson-Paulis motion mot
propositionens om allt annat än sparsamhet vittnande disposition av
tillgängliga seminarielokaler.
Allt tyder på att seminariefrågan tarvar ännu en sakkunnigutredning,
men då en verklig sådan. Att denna viktiga bildningsfrågas lösning måste
infalla under tider som de nuvarande, är ju högst beklagligt. Men en tröst
i olyckan är, att den första etappen gäller nedskärning av organisaitonen
med därav ovillkorligen följande budgetminskning. Avvecklingen av ett
par enkelseminarier torde t. ex. kunna omedelbart utan ny utredning
påbörjas, och för närvarande skall man väl överhuvudtaget ej längre behöva
räkna med att prestigehänsyn eller allehanda ortsintressen skola hindra den
kraftiga reducering av organisationen, som kan och alltså bör vidtagas.
Man må nu endast hoppas, att ej den abnorma finansiella situationen
skall under förespegling av sparsamhet på allvar framlocka förslag, som
kunna helt äventyra de sakliga intressen, som här stå på spel. Som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
