Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Tardieu — Herriot. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TARDIEU––HERRIOT 179
Caillaux’ lagförslag om diktatur från juli 1926, då han icke
tvekade att taga det uppseendeväckande steget att som president
överlämna talmanskapet för dagen åt en av kammarens vice
talmän för att som vanlig deputerad deltaga i debatten.
Bekant är även hans under årens följd alltid lika konsekventa
och bestämda ingripande mot varje kyrkligt inflytande på
undervisningen samt till förmån för kostnadsfri allmän
folkskoleundervisning. När det gällde att godkänna fördraget om
erkännande av Frankrikes krigsskuld till Förenta Staterna, vi-
André Tardieu.
sade han sig oböjlig och kunde trots sin rent sonliga vördnad
för Poincaré icke förmås att rösta för överenskommelsen. Och
när på våren 1931 kammaren behandlade det ömtåliga ärendet
om »Anschluss», var det han som kraftigare än någon annan
slog näven i bordet och förklarade att Österrike moraliskt och
lagligt förbundit sig att icke taga ett dylikt steg, vars
praktiska följder dessutom kunde bliva krig.
Dessa och ett flertal andra exempel kunna framdragas som
bevis för att Herriot icke enbart följer en undfallenhetens och
övertygelsens taktik. Han kan tvärtom esomoftast
ådagalägga en synnerlig grad av bestämd kraft och auktoritet samt
skyr icke att kläda skott med sin egen person. Hans parti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
