Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Tardieu — Herriot. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 GUNNAR LÖWEGREN
betat, men eftersom han i likhet med Poincaré är begåvad med
ett fenomenalt minne, märker man icke det förut skrivna ordet
bakom det muntligt framförda.
Herriot har däremot en förkärlek för att improvisera.
Såsom maire har han i tid och otid varit förpliktigad att taga
till orda — i debatter lika väl som vid sällskapliga
sammankomster och vid alla de olika slag av offentlig representation
vid akademiska fester, skolavslutningar, mässor, monumentav-
— La conceiitration o u le Cartel ?
Caillaux, Sarraut och Daladier i väntan på Herriots ministär.
täckningar, som tillkommer stadsfullmäktiges ordförande i en
stor och mäktig och om sin autonoma frihet så mån stad som
Lyon. Han har en otrolig lätthet att finna slående uttryck,
giva en klar framställning, att å andra sidan fånga ett
ögonblicks högtidliga stämning, bliva patetisk och väcka sina
åhörares varmare känslor. Han är alltid underhållande samt i
hög grad medryckande, mer godmodig än fyndig, mer
känslofull än temperamentsfull, mer högstämd än rik på esprit. Han
saknar icke humor. Allt hans tal verkar uppriktigt. Ingen
kan tveka om hur väl han vill sina medmänniskor. Men han
har haft och har stundtals ännu en nästan odräglig fallenhet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
