Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Strindbergs tredje äktenskap. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 OSCAR WIESELGREN
genomskinliga avslöjanden av privatangelägenheter, som
exempelvis Svarta fanor och kammarspelen i verkligheten utgöra.
Med denna principiella utgångspunkt föreföll det honom också
helt naturligt och på intet sätt klandervärt att lägga fram sina
äktenskapliga erfarenheter inför hela världens ögon. De
synpunkter han anlade och de omdömen han fällde voro dock,
liksom överhuvud taget allt som flöt ur hans penna, så
våldsamt personligt färgade att föremålen för hans skildringar icke
hade särdeles stor anledning att rosa marknaden. Därför må
det icke förtänkas motparten i hans tredje äktenskap om hon
nu, tjugu år efter Strindbergs död, anser sig berättigad att
publicera handlingarna i det mål, vari hon kom att spela en
av huvudrollerna.
Egentligen är det väl dock icke till direkt självförsvar som
fru Harriet Bosse utgivit de brev som hon mottagit från
Strindberg, ty om han än icke skonat henne — lika litet som alla
andra, med vilka han varit i beröring — så har han dock i
huvudsak behandlat henne med en viss hänsyn och aldrig
förnekat, att hon ägt en djupgående betydelse för hans poetiska
skapande. Hon gav honom enligt hans egna ord »en vår i
vintern», och ett dylikt erkännande betyder mycket i Strindbergs
mun. Det var till stor del hennes personliga inflytande som i
samband med impulserna från Maeterlinck gav honom
uppslaget till den nya dramatik, som tillkom under 1900-talets
första år. Hela denna tid betecknar för övrigt en momentan
omvälvning i Strindbergs uppfattning och livssyn.
Infernoperiodens våldsamma upprivenhet hade slätats ut efter
överflyttningen till Stockholm i juni 1899, och gamla brytningar
och misshälligheter inom släkt och vänkrets hade åtminstone
tillfälligt bilagts. Det föreföll ett ögonblick som om Strindberg
nu skulle på allvar börja försona sig med tillvaron.
Tidsstämningen med sin allmänna optimistiska grundton och sina ljusa
framtidsförhoppningar tog honom fången, och det ser ut som
om han verkligen börjat känna som sin kallelse att bliva den
nya nationella och demokratiskt-liberala riktningens skald i
Sverige. Gamla minnen från hans egen ungdom i Stockholm
dyka också upp och förena sig organiskt med de nya
harmoniska intrycken. Det första försöket att omsmälta dessa nya
stämningar i diktens form, skådespelet Midsommar, blev
visserligen ett svårt fiasko, men resultatet av denna motgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
