Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Strindbergs tredje äktenskap. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 OSCAR WIESELGREN
exemplar äro numera bevarade. Episoden ger oss emellertid
ett karakteristiskt belägg för Strindbergs labila mentalitet,
som både då och senare krävt så många offer inom hans
bekantskapskrets. Starka känslor slogo hos honom ofrånkomligt
förr eller senare om till sin motsats, och det är därför en tydlig
självkännedom som talar ur ett något senare brev, där han
förklarar: »Med kärlek följer hat, det vet du, men oegennyttig
tillgivenhet räcker längre och är mera uppbygglig.»
Även i fråga om sitt författarskap verkar Strindberg under
sina senare år alltmera desorienterad. Lusten att skapa
dramatik tar sig flera gånger starka uttryck, men missräkningen vid
utförandet av uppslagen kommer regelbundet som en bitter
eftersmak efter det poetiska ruset. »Underligt», skriver han, »i
konceptionens svallande glädje ser jag hela dramat luftigt,
stort, vackert! När jag skriver ner det så är det ingenting eller
något annat. Det är nästan synd att skriva. Att skriva är att
dra ner! att göra prosa av poesi! Att banalisera med ett ord.
Därför lider jag av att skriva och vänder med nöje ryggen åt
det skrivna!» Och i känslan av att han icke längre har sina
uttrycksmedel i sin hand far han ut mot sitt livs stora kärlek,
teatern, betecknar den som »vidrig» och förklarar den
ingenting annat vara än »pose, ytlighet, beräkning». Dagarna gå,
ensamma och tunga; svårast är det under sommaren, då längtan
ut känns outhärdlig. Brevet av den 17 juli 1906 börjar med
orden »I går tändes gaslyktorna». Det är ett varsel om det året
efteråt skrivna kammarspelet Oväder med dess underbart
återgivna stämning av sommartomma Stockholmsgator. Så
småningom inträder emellertid förhållandet i ett nytt, tragiskt
skede i och med att Strindberg får kännedom om fru Bosses
tillämnade andra äktenskap. De brev, som härröra från denna
tid, äro vittnesbörd om en så intensiv smärta att man icke
vågar kommentera dem. De tala för sig själva, och ingen skall
kunna läsa dem utan djupaste medlidande. Den sjuke diktaren
går in i sig själv och grubblar oavbrutet på sitt öde under
ensliga dagar och sömnlösa nätter. »Livet är så rysligt att
ännu ingen har skildrat det» skriver han en dag under arbetet
på dramat Världsväverskan (sedermera fullbordat under titeln
Brända tomten). Glömma kan han icke. Hans anteckningar
visa tvärtom att han ständigt vrider om dolken i sitt eget sår.
Smått och stort, viktigt och betydelselöst blandas som alltid hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
