Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Dagens frågor - Vantrevnad i kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
DAGENS FRÅGOR
man jämför med. Här trivas i varje fall essayistiska uppsatsövningar, av
växlande värde, i skuggan av juridiska och populärsociala betraktelser. Då
tidningen har åtminstone en fast bidragsgivare, tycks den vara på väg från
den tillfälliga ventilens fria stadium till ett välordnat reklamfönster. Man
har väl åsyftat ett funktionalistiskt dito, ägnat att skänka sol och luft åt
det unkna kultursamhället. Stundom erinras man nog om den idylliska
skvallerspegeln.
På en plats för sig ett par pinnhål högre än sina radikala och likartade
kolleger placerar sig »Spektrum» genom hela sin stil. Tidskriften har visat
en målmedveten och enhetlig typ, som förklarar, att den åtminstone
uppmärksammas av den publik, som dess konkurrenter med illa dold iver
eftersträva: den studerande ungdomen. Givetvis saknas inte dårpoesi och minst
sagt dunkla filosofem. Det hör till tiden och genren. Man har i varje fall
ett intryck, att vederbörande mena vad de skriva (även om det ibland kan
vara svårt för andra att säga vad som är meningen). Namnet Spektrum
tycks dock inte — det måste anmärkas — vara valt av någon naturvetare.
I det så kallade synliga spektrum saknas nämligen som bekant de ultraröda
strålarna, Och i dessas tecken går tidskriften tydligt nog. Men färgen må
vara resandes ensak, när den bara som här bekänns ärligt. En öppen
fiende har alltid sitt värde.
Till kategorien tråkig ungdomsläsning hör däremot avgjort den
publikation, som sedan sin början står under Sven Stolpes redaktionella ledning:
»Fronten», även den radikal, ehuru i växlande meningar. Den präglas av
allsköns kultursynteser, lågakademisk intransigens och personliga invektiv.
Vid sidan av verkligt intressanta saker som Sven Einmans
Finlandsskildringar och den därav föranledda debatten med Yrjö Korhonen, har
»Fronten» kommit att innehålla en mängd bidrag, vilka snarast borde höra
hemma under den av redaktionen uppfunna rubriken »Suecoralia». Man
tar knappast fel, om man åtminstone till viss grad söker orsaken härtill i
redaktörens egen olycksaliga tendens till kulturkritiskt fribyteri och hans,
särskilt hos en akademiker, överraskande reklamhunger. Stolpes
romankonst må här lämnas å sido. Men mot hans polemiska verksamhet måste
en kraftig gensaga riktas. Följande är motivering nog. I en förut nämnd
tidskrift blev hr Stolpe — vars kryssningar mellan dagsopinioner påtalats
från flera håll — föremål för en rätt instruktiv »psykologisk» behandling
(i Spektrum n:r 3 detta år, av P. H. Törngren). Denna var på intet sätt
personligt insulterande eller ovärdig i tonen. Snarast har man intrycket,
att författaren gjort sig för mycket möda med den stolpeska »utvecklingen»,
och han tycks bisarrt nog hålla doktor Stolpe för en idealist, en verkligen
orättvis etikett. Hr Stolpe visar sig synnerligen känslig för angreppet, som
för all del innehåller skarpa sanningar om självmotsägelser och bombastisk
stil. Först utsänder han, driven av ett sällsamt profetiskt sinne, allmänt
hållna vredesord mot psykologer de där, såsom mexikanska banditer, böra
få »konkret handpåläggning» av sina lärare! (n:r 7). I närmaste nummer
försäkrar han, att han själv ej vill ta ställning till angreppet. Men en så
nobel resignation tycks ej ha kunnat vara länge. I nästa nummer kallas
kritiken ett »teoretiskt missfoster».
Det anförda kan som sagt vara nog att motivera ett par bestämda men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
