Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Kyrkoegendomen och staten. Av Otto Holmdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 OTTO HOLMDAHL
ling, som hölle på att byråkratisera den kyrkliga förvaltningen
bl. a. genom »det av myndigheterna utövade förmynderskapet».
Detta förmynderskap stode »i skärande motsättning till de för
svenskt kyrkoliv från början och i synnerhet under dess
utvecklingskraftiga perioder karakteristiska dragen. — — —
Församlingen — kommunen — är och måste vara den skapande
faktorn i svenskt kyrkoliv.» Den kommunala självstyrelsen bör
konsekvent genomföras även på det kyrkliga området, och
folkstyret bör nu ersätta ämbetsmannastyret (Prop. n:r 187/1932,
sid. 189 f.).
Så långt departementschefen. Det är förvisso märkliga ord i
en kunglig proposition av år 1932. Att riksdagens båda kamrar
med stark majoritet skulle i det stora hela godtaga ett förslag,
som framlagts med en dylik motivering, det skulle blott för tio
år sedan ansetts sakna även den minsta grad av sannolikhet.
Resonemangets sätt att knyta samman tankegångar och
utvecklingslinjer från »utvecklingskraftiga perioder» i svenskt
kyrkoliv (läs: storhetstidens svenska kyrka) och från modern
demokrati, verkar onekligen något förbryllande och sker utan tvivel
på den historiska riktighetens och det logiska sammanhangets
bekostnad. Församlingarnas valrätt och avlöning av sina
präster under medeltiden innebar lika litet något huvudmanskap
för den kyrkliga egendomen, som den protestantiska
grundsatsen om en aktiv medverkan i kyrkolivet från lekmännens sida
.förutsatte ett dylikt. Och dock ingår hela resonemanget som
ett led i motiveringen för församlingens eller pastoratets
övertagande av förvaltningen av den kyrkliga jorden.
Protestantisk kyrkorätt utifrån evangelisk-luthersk åskådning har ej
heller haft något att erinra mot statens och de statliga
organens förmynderskap över den kyrkliga egendomen, så länge
statsmakten sörjde för och skyddade den kyrkliga
verksamhetens upprätthållande i enlighet med kyrkans egna grundsatser,
såsom fallet alltjämt varit och fortfarande är i vårt land. Men
trots att dessa och andra randanmärkningar kunna göras, kan
man icke misstaga sig på uppriktigheten i det patos, varmed
kyrkofrihetens talan här föres, eller på det mycket
beaktans-värda i huvudtankegången, att kring en självständig
förvaltning av kyrkoegendornen mobilisera och förankra
primärkommunernas intresse för kyrkan och dess angelägenheter.
Det var också på i huvudsak principiella skäl, som opposi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
