Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Teatern i svenskt kulturliv. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEATERN I SVENSKT KULTURLIV
Av ESKIL SUNDSTRÖM
Vilket strålande vimmel av originella och inspirerande
gestalter i svenskt teater liv kring sekelskiftet! Teatern var en
jäsande härd, en stärkande kulturell och konstnärlig livskälla,
icke en ljuslåga för det fladdrande kultursnobberiet utan en
beslutsam kraft till väckelse för alla som ville något för
individen och samhället. Vad är den idag?
I Stockholm erbjuder teatern en brokig bild, ett kaos. Men
är den ett kaos, ur vilket något skall födas? Eller blott en röra
av flikar från tusen håll, av trasor ur det förgångna utan
mening för oss? Man skönjer impulser. Man anar krafter. Man
varseblir järtecken i form av konkreta vittnesbörd om fantasi,
skicklighet och vilja. Men var finnas de samlande signalerna,
de klara ljusen som lysa upp och uppenbara vägen eller
vägarna för de irrande skeppen i de slingrande sunden? De allra
yngsta ropa sig hesa, att teatern är död. Filmen har tagit
arvet! Filmen talar tidens språk med tidens skrällande plåtröst!
Och sannerligen, teatern ser ut att kippa efter andan. Jå, så
låter det i Sverige. Om dogmatisk fraseologi kan föra framåt,
är Sverige världens föregångsland. I det tillstånd teatern i
stort sett befinner sig ger den ett intryck av att kunna
skrånas ihjäl. Men om den skr anas ihjäl? Vad skall komma i
stället? Vi skola stå där med famnen full av tyska och
amerikanska filmer, lika varandra som karamellpåsar. Ha vi råd att
förlora teatern? Teatern är icke död i Tyskland, icke i
Frankrike icke i England, icke i Ryssland, icke i Amerika. I
Amerika, filmlandet, lever teatern — och dramatiken — starkare än
kanske annorstädes. En amerikan med vidsträckt
internationell kunskap om teater sade till mig: »I Frankrike behöver man
inte teater. Amerika är ett ungt land. Vi behöva teatern.» Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
