Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Litteratur - Mellan hammaren och städet. Av G. Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252 LITTERATUR
om de baseringsmöjligheter, som vid ett Östersjökrig rikligen erbjödo sig
inom svenskt territorium. Även i denna diplomatiska dragkamp utgingo
västmakterna som segrare. Sveriges neutralitetsförklaring av 1834 •— i
princip upprepad vid Krimkrigets utbrott — medgav tillträde för de
krigförandes handelsfartyg och beväpnade fartyg till svenska hamnar, med
undantag av hela flottor eller eskadrar i örlogshamnarna,
Ryssland protesterade med all energi; förklaringen vore — hette det ~
endast till bokstaven opartisk, i verkligheten partisk till Englands fördel.
Vore väl tillåtelsen för en brittisk flotta att stationera i svensk hamn —
varigenom den bleve satt i stånd att vid första gynnsamma tillfälle
angripa Ryssland — förenlig med en strikt neutralitet? Vad bleve väl i
Östersjön av en brittisk flotta, som slagits av Ryssland eller skingrats av
stormen, om den ej funne tillflykt i de svenska hamnarna, vilka däremot
Ryssland i nödfall skulle kunna undvara f — Den svenska utrikesledningen
svarade att Sverige saknade maktmedel till förfogande för att hindra ett
besittningstagande av hamnarna; bättre därför, för att hindra uppkomsten
av än värre komplikationer, att handla så som skedde.
Som kunde väntas stod, när baseringsf rågan var på tapeten, Gotland i
uppmärksamhetens brännpunkt. Såväl Ryssland som England kastade sina
ögon på gutarnas ö — åtminstone påstods så av motparten.
Englands intresse för Gotland är icke svårt att förstå; det var, som så
ofta beträffande England, baserat på kombinerade handels- och
militärpolitiska grunder. Det ryska intresset var väl snarast en frukt av det
engelska, enligt regeln »hellre förekomma än förekommas».
De under 1800-talets förra del åter uppdykande planerna — en
reminiscens från vår storhetstid — på en frihamn i Slite underblåstes med all
makt av England. En storslagen plan utkastades: Slite borde bliva ett
»andra Helgoland för brittiska manufakturvaror». Vägen skulle tagas
genom den nyöppnade Göta kanal. Därigenom skulle undvikas de med färden
över Kattegatt och runt Falsterbo rev förenade förseningarna och riskerna.
Assuranspremierna skulle sjunka, och kanalavgifterna voro lägre än
Öresundstullen.
I Sverige gingo stridens vågor höga för och emot frihamnsprojektet.
Att det var förmånligt ur ekonomisk synpunkt, därom rådde ingen tvekan.
Det var de politiska riskerna, som avskräckte. Bifölles det av England
önskade »etablissementet för den s. k. transitohandeln», hette det komme
det säkerligen ej att dröja länge förrän de i Slite nedsatta brittiska
kom-missionärerna och speditörerna skulle begära att, till skydd mot en rysk
överrumpling, få befästa orten eller där få några brittiska örlogsfartyg
stationerade. Svenska Minerva vädrade intet mindre än brittiska planer på
anläggandet av en »fästning och flottstation i Slite», en hittills saknad
utpost för brittiskt inflytande i Östersjöområdet.
Man sammanställde Englands planer på Slite med de ungefär samtidigt
uppdykande engelska projekten på inköp av Gellivare malmberg. I
brittisk ägo bleve Gellivareverken, med egen lag, egna myndigheter, agenter
och arbetare, en stat i staten. För att skydda sin järnexport, de stora
malmupplagen m. m., skulle den brittiska regeringen se sig nödsakad —
enär »kolonin» i Norrland befann sig så nära dess farligaste rival — att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
