Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Dagens frågor - Kampen om statsmakten i Tyskland - Den allvarligaste faran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 259
turligt nog av en tämligen matt stämning. Rikspresidentens
undantagsbefogenheter äro ju de författningsbestämmelser, som för ögonblicket mest
intressera vederbörande innehavare av eller aspiranter på högsta
statsmakten i Tyskland.
Trots all hetsig partiagitation och alla i ögonblickets
hetta fällda anklagelser har det dock hittills i vårt
land ansetts som ett faktum, att den klass, som genom omständigheternas
makt kommit att bliva den ledande i vår samhällsutveckling, i all sin
mänskliga skröplighet dock i stort sett varit ganska väl skickad att fylla
sina uppgifter. Den snabba och — till vår stora lycka — aldrig
stagnerande ståndscirkulationen har härvidlag naturligtvis spelat en synnerligen
betydande roll. Ingen klass har, om den velat se rättvist på tingen, kunnat
anse sig stå helt utanför samhällets ledning. Betydelsefulla karriärer och
märkliga insatser av män med ringa sociala förutsättningar förekomma ju
överallt på vår historias blad. Därför har också, om än på senare tid
kanske ofta nog en smula motvilligt, erkänts att våra ledande
personligheter inom olika områden förtjäna en ofrånkomlig respekt. Man har trots
alla divergenser i fråga om tillämpade system och metoder likväl på djupet
ansett sig kunna lita på, att till ansvarsfulla poster i såväl statslivet som
de enskilda företagen endast väljas män, vilkas heder, intelligens,
arbetsförmåga och erfarenhet verkligen hålla måttet. Detta har varit en av
de allra största tillgångarna i Sveriges sociala liv, och säkerligen har många
gånger dess inverkan varit av omätbar betydelse, då det gällt att finna
lösningen av svårartade meningsskiljaktigheter mellan arbetare och
arbetsgivare.
Få företag i vårt land ha följts av ett så allmänt och utbrett intresse
som Kreuger och Toll. Betecknande är, att en ungdomlig skribent med
starkt utvecklat sinne för dragen i »tidens ansikte» ännu för blott ett år
sedan reste omkring i Sverige och även i våra grannländer med ett
föredrag, betitlat »Kreugerromantiken», i vilket Ivar Kreuger tecknades
ungefär som en halvgud, vars blotta tillvaro var ägnad att höja hela Sveriges
anseende och stimulera »den nya generationen» till stordåd, vilkas
dimensioner än mera skulle vidga den klyfta, som skilde den från de småskurna
och tarvliga dvärgmänniskorna från det nittonde århundradets sista
decennier. Denna fantastiska värdesättning kom helt naturligt att i sin
praktiska tillämpning icke blott koncentreras på det stora företagets ledare och
skapare; även på medhjälparna och kollegerna föll också ett ej ringa
antal strålar av samma glans. Hur många artiklar om »männen kring
Kreuger» ha vi icke välsignats med under de senare årens lopp! Det hade
verkligen blivit ett axiom, att det stora företaget var ett världserövrande
snilleverk, jämförligt endast med Gustaf II Adolfs insats i vår politik, och
uttrycket »vår andra storhetstid» var icke det minsta överdrivet utan
passade tvärtom ganska väl in i den allmänna stämningen. Det erfors
följaktligen också som en stolthet, att vårt lilla land ej blott kunde prestera en
Napoleon utan också en rad av marskalkar, mäktiga att fatta hans tankar
och utföra hans intentioner. För de breda lagren i vårt land kom därför
Kreuger och Toll att té sig som den svenska överklassens, den svenska
borgerlighetens hittills största prestation på det ekonomiska området. Även
Den allvarligaste
faran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
