Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Dagens frågor - Den allvarligaste faran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 DAGENS FRÅGOR
där man såg mindre välvilligt på företagets principer böjde man sig dock
för dess storhet och erkände mästerskapet både hos arkitekten och hans
medhjälpare.
Om någonsin har i detta fall besannats Kellgrens bekanta ord »ju högre
bergets spets, dess brantare därunder». Ty vad vi numera veta om de inre
förhållanden inom Kreuger och Toll-koncernen är, alldeles bortsett från
det kriminella inslaget, ägnat att väcka formlig förfäran. Av alla dessa
direktörer och meddirektörer, vilka i flera fall avlönades med belopp, tio
gånger högre och mera än vad staten betalar sina högsta, ämbetsmän, synes
icke ha funnits en enda, som förstått vad han gjort eller häft en aning om
att en till mogen ålder kommen man dock bär ett visst ansvar för sina
handlingar. Vi få av en ibland dem höra, att han ingenting visste om en
planerad kombination inom hans arbetsområde, som gick löst på oräknade
miljoner. En annan skaffar sig av sina f. d. underlydande ett intyg om att
han alldeles saknar både begåvning och intresse för affärer. En tredje, som
åratal igenom innehaft en revisors ansvarsfulla befattning inom koncernen,
medger helt öppet, att han saknar varje spår av utbildning för
revisorskallet — icke underligt för övrigt, då han till professionen lär vara
sjukgymnast. Och på samma sätt synes det ha förhållit sig i det ena fallet
efter det andra. »Männen kring Kreuger» ha i realiteten icke varit stort
bättre än borstbindarna och knivsmederna i Collegium politicum i Den
politiske Kandest0ber. I visst hänseende stodo dessa dock på ett högre plan,
ty de betala ärligen själva sitt öl, under det att Kreugerdirektörerna helt
obesvärat läto allmänheten göra det.
Häri ligger den kanske allvarligaste sviten av Kreugerkraschen. De
ekonomiska konsekvenserna äro hårda, men de kunna väl bäras som så mycket
annat. Men värre är, att de personer, som dansat närmast kring Kreugers
guldkalv, genom sitt uppträdande spolierat oerhört mycket av den respekt,
som man inom vårt folk hyst för de ledande klassernas ekonomiska
integritet såväl som kapacitet. Man frågar sig av naturliga skäl i närvarande
stund på tusentals ställen i vårt land: Då ett sådant företag som Kreuger
och Toll häft en ledning, som synbarligen ej dugt till annat än att lyfta
sina löner, hur skall man då kunna lita på att icke andra företag äro av
samma sort? Det hjälper icke stort att replikera, att i Ivar Kreugers
affärssystem ingick att endast omgiva sig med upplockade gamla
skolkamrater och nära släktingar, vilka stodo i ett så absolut ekonomiskt beroende
av hans nåd att han kunde vara fullkomligt säker på deras kadaverlydnad.
Den härav omedelbart föranledda motfrågan, hur detta system utan protest
från något håll kunnat åratal igenom tillämpas i ett miljardföretag, låter
sig tyvärr icke på ett tillfredsställande sätt besvara, Kritiken kvarstår i
all sin bitande skärpa.
Den angelägnaste omsorgen i Kreugeraffären är därför att det allmänna
på ett eftertryckligt sätt gör klart för varjom och enom, att det är en
verklig förbrytelse, om också tyvärr med vår nuvarande lagstiftning icke
alltid en juridiskt åtkomlig sådan, att för orimliga arvoden åtaga sig
uppgifter, vilka man redan genom den enklaste självrannsakan måste säga sig
att man icke behärskar. Det är helt säkert mycket angenämt för en del
hittills föga observerade personer att plötsligt förflyttas upp i
penningmatadorernas exklusiva, och avundade kategori. Detta vore väl i och för sig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
