Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Dagens frågor - Den allvarligaste faran - Sommar i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 261
så farligt, orn vederbörande icke gjort annat än förslösat sina medel på
kapplöpningshästar, lyxbilar, jaktvillor och dylika ting. Men det är högre
ting, som i ett fall som detta stå på spel. Den på solitt arbete och
beprövad duglighet fotade svenska borgerlighetens anseende är en alltför
dyrbar och omistlig tillgång för att man skulle kunna stillatigande tolerera,
hur den, som i fallet Kreuger och Toll skett, ödelägges genom
inkompetens, lättfärdighet och penninghunger i oskön förening.
Ostadigt väder med nederbörd på spridda ställen i landet —•
så synes man kunna formulera den politiska
väderleksrapporten från den gångna sommarens Finland. Och även om inga
stormvarningar behöva utfärdas, måste man fastslå, att atmosfären alltjämt är
rikligt mättad med ovisshetsmoment.
Mäntsäläspektaklet i februari och dess skenbart resoluta avveckling
medförde icke den återgång till dagordningen, som den överväldigande delen
av Finlands folk velat hoppas på. Ganska snart kom det i dagen, att
myndigheternas uppträdande under ,de kritiska dagarna varit långt ifrån så
bestämt och eftertryckligt, som man trott. I fortsättningen har man fått
bevittna mycket av samma vacklan och motvilja mot klara besked, som
under de närmast föregående åren gjort jordmånen så fruktbar för
allsköns äventyrare och folkuppviglare. Den egentliga Lapporörelsen
upplöstes som organisation, och huvudparten av dess tidningar och tidskrifter
förblevo indragna. Detta hindrade icke, att »folkrörelsen», ehuru utan
namn och firmastämpel, återuppstod med i stort sett samma personer vid
ledningen, givetvis med undantag av dem, som bakom fängelsegallren fått
tillfälle till en tids rekreation från de politiska vedermödorna, Samtidigt
sökte man och erhöll åtminstone delvis anslutning till den övriga rikhaltiga
uppsättningen av missnöjda och handlingsentusiastiska folkrörelser,
varmed landet begåvats med under de senaste åren — kristidsrörelsen,
landskapsrörelsen, frontmannaförbundet o. s. v. I pressen fortgick diskussionen
med oförminskad styrka. Större, kanske största delen av de organ, som
tidigare understött eller sympatiserat med Lappo, svuro sig visserligen med
all gevalt fria från varje sammanblandning med vettvillingarna i Mäntsälä.
Men på samma gång gjorde man som förut sitt bästa att urskulda och
släta över. Som vanligt placerades myndigheternas bryskhet och bristande
smidighet i skottgluggen, och demokratien, parlamentarismen och det
urartade partilivet fingo givetvis sin beskärda del. Högst betecknande för
denna mentalitet var en artikel under strecket i Svenska Dagbladet i mitten
av mars av bankdirektör P. H. Norrmén, en av de mest framstående och
utan tvekan mest talangfulla bland de personligheter på finlandssvenskt
håll, som orienterat sig mot Lappo. Med alla sina fel och överdrifter har
Lappo dock varit ett utslag av den anda, som burit upp jägarrörelsen och
frihetskriget. I sin kärna frisk och sund, innebar den de bästa
folkelementens reaktion mot 1920-talets förslappande och försumpande riksdagsvälde.
Skulden till den i och för sig beklagliga men till sina proportioner
groteskt överdrivna Mäntsäläaffären låg i främsta rummet i de styrandes
oförmåga att mäta den fosterländska opinionens djup och styrka, De
verkliga syndabockarna voro icke ynkliga condottierer av typen Wallenius,
Kosola och Susitaival utan inrikesminister von Born och landshövding
Sommar i
Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
