Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Vår levnadsstandard. Av Hugo Heyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR LEVNADSSTANDARD 297
Industrialiseringen i Sverige satte som bekant kraftigare fart
jämförelsevis sent. Ännu vid sekelskiftet torde den svenske
industriarbetarens levnadsvillkor ha varit snarast sämre än i
övriga västeuropeiska länder med äldre industriell utveckling
för att icke tala om Amerika, som även för många svenska
industriarbetare hade en stark dragningskraft.
Åren fram till världskriget voro emellertid utmärkta av
stark förkovran för arbetarna inom de flesta industrigrenar.
För åren 1913—14 kan en överblick över läget vinnas tack vare
socialstyrelsens då utförda, förut omnämnda
hushållskostnads-undersökning, som emellertid var begränsad till här berörda
och närmast jämställda samhällsklasser och därför tyvärr icke
möjliggör jämförelser med andra samhällsklasser.
Visserligen måste man alltid räkna med att de bokförande
hushållen representera en elit inom sin samhällsklass, om icke
i inkomsthänseende så dock i fråga om ekonomiskt intresse och
omtänksamhet. Även med beaktande härav torde man våga
uttala, att den vid tiden för krigsutbrottet av Sveriges
industriarbetare uppnådda levnadsstandarden i allmänhet räckte
till en näringsrik och ej alltför enformig kost, till en
tillräcklig försörjning med kläder och andra förnödenheter, varvid
dock i fråga om bostäder torde kunna sägas, att de med
beaktande av familjernas storlek lämnade åtskilligt övrigt att
önska beträffande utrymme och inredning. Sedan de till livets
nödtorft hörande utgifterna voro täckta, fanns även inom de
ekonomiskt svagaste av de deltagande hushållen en ej
obetydlig procent av inkomsten över för socialt önskvärda men ej
absolut oundgängliga utgifter, den s. k. kulturbudgeten.
Efter de första krigsårens svårigheter följde som bekant
snart för industriarbetarna en uppgång av reallönerna över
förkrigsnivån, Vid denna tidpunkt enade sig arbetsgivare och
arbetare inom industrien att frångå den glidande löneskalan
såsom oförenlig med det fria löneavtalet. Den höjda
standarden återspeglades i 1922—24 års hushållskostnadsundersökning.
För de däri deltagande arbetarhushållen fann man en
utgiftsstegring utöver den av levnadskostnadernas uppgång betingade
av ungefär 10 % från 1913—14. Denna utgiftshöjning hade
fördelat sig tämligen likformigt över de flesta viktigare
budgetsposterna. Den vid denna tid ännu kvardröjande
hyresregleringen hade emellertid i huvudsak omöjliggjort standardför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
