Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Gustav Adolfs minne och vår tid. Av Sten Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ADOLFS MINNE OCH VAR TID
Av FIL. Lic. STEN ENGSTRÖM
Varpå beror det, att minnet av Gustav II Adolf i våra
dagar bland hans eget folk knappast allmänneligen omfattas med
varmare känslor än en förnuftsmässigt grundad uppskattning,,
en tämligen sval sympati, vida skild ifrån den intensiva art
av personligt deltagande, som de stora ledaregestalterna i
historien bruka vara i stånd att uppväcka i eftervärldens sinnen
på hart när varje tänkbart avstånd i tid och rum? Icke så
att förstå, som om någon resonlig människa skulle bestrida,
att han är centralfiguren i vår historia, den störste regent
Sverige någonsin haft; de invändningar mot denna
värdesättning, som man någon gång kan få höra framställas, vittna
allenast om sitt ursprung i mer eller mindre förvridna
tankevärldar. Men det är som om hans storhet på något sätt
knappast anginge oss personligen. Gestalten talar icke till vår
fantasi. På samtidens sinnen utövade hans personlighet —
intet historiskt faktum kan vara bättre betygat — en rent
suggestiv inverkan, ovillkorligen fängslande vän som fiende.
För eftervärlden är det annorlunda: vi gripas icke rent
emotionellt av hans väsen och hans öde. Han hör icke till kretsen
av monarker, som i egentlig mening leva i folkens
medvetan-den som legendariska gestalter, den nationella mytens heroer,
som — för att välja exemplen från nyare tid — en Karl XII,
en Napoleon I. Varf or l
Svaret har blivit: därför att man icke sett hans verkliga
drag. Intill det sista har det allmänna föreställningssättet
behärskats av den Gustav-Adolfsbild, som det liberala och
idealistiska tidevarvet gjorde åt sig efter sitt beläte: den
ädelsinnade och fördragsamme kämpen mot världsligt förtryck och
andlig obskurantism, hjälten, som på Liitzens slagfält blev
martyr för sin tro. Det är denna bild, som alla minnas från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
